Författararkiv: Bengt SM7EQL

“This is a test transmission from Stockholm” 1967

Jag har grävt fram de gamla rullbanden från DX-perioden 1966-69 och håller nu på att digitalisera en del av innehållet. Det är en stor bandsamling med många intressanta inspelningar som väcker många minnen till liv. Mottagarna jag använde på den tiden var vanliga träradios, dvs rundradiomottagare med LV, MV och ett antal kortvågsband. De större modellerna, radiogrammofonerna, hade fem kortvågsband och god bandspridning. För att lyssna på SSB-sändningar i en sådan AM-radio använde jag lokaloscillatorn i en andra träradio som inteferensoscillator, BFO. Det var en del trixande för att få lagom styrka och för att hålla frekvensen konstant. Båda apparaterna drev ganska friskt och man fick följa efter med stationsinställningsrattarna hela tiden. Apparaterna fick inte stå för nära varandra för då blev BFO-signalen för stark.

I slutet av 1966 upptäckte jag de s k Point to Point stationerna som körde sina inställningsslingor timma efter timma. Det skulle ta ganska lång tid innan jag förstod vad det var för konstiga sändningar och i vilket syfte. En station som jag hörde ofta och sen kväll på de högre frekvenserna kring 20 MHz var “Televerket i Stockholm”. Stationen var vrålstark här i Lund och ofta helt ensam sent på kvällen då de högre frekvensbanden var döda. Det skulle visa sig att sändaren stod i Hörby bara 37 km härifrån men det visste jag inte då 1967.

Inspelning gjord våren 1967 på en Grundig TK-12 rullbandspelare.

Sändaren i Hörby som modulerades via telefonlinje från Stockholm var avsedd för den fasta trafiken mellan Sverige och många andra länder. Ibland hörde man Stockholm ropa på New York eller Rio de Janeiro för att koppla upp ett telefonsamtal eller bara överföra ett meddelande. Men största delen av tiden var det testslingan som kördes. Mycket låg trafik.

Under något års lyssnande hann jag fånga in knappt 100 sådana Point to Point stationer från hela världen. Alla de franska kolonierna var mycket aktiva på flera frekvenser. Reersö Radio i Danmark och Godthåb Radio körde sina slingor liksom Britterna med sina Cable and Wireless stationer i Aden och på Barbados m fl. Det finns många inspelningar på de gamla rullbanden och kanske jag lägger upp några till sedan.

300 kW testsändning på 15470 kHz

Lämna ett svar

När jag spanade över kortvågsbandet med min SDR-mottagare den 11 augusti 2015 noterades en vrålstark station som sände en talad testslinga med några olika musik-snuttar. Jag lyssnade en god stund och sedan igen vid flera tillfällen de närmaste dagarna. Testslingan fortsatte mala på. Man uppgav en något anonym e-post adress test@gmail.com och jag rapporterade helt kort att sändningen hördes bra plus att jag ställde några frågor om syftet, var sändaren var belägen, sändareffekt och antenner. Inget svar och allt föll i glömska igen.

Så plötsligt idag den 28 jan 2016 damp ett digitalt QSL-kort från Dave G4OYX ner i min inbox.

“Hello,
Thank you for your report and I confirm the details are correct. These transmissions were to fault-find on a 300 kW sender at the UK HF transmitter station at Woofferton. The engineers needed a long test time as the fault was of an intermittent nature.

Babcock, Woofferton is the only remaining UK HF sender broadcast station and also is the only one with this transmission test audio and email address. The audio is contained in a file playout system and incorporates non-copyright music and voice announcements from one of the employees at the transmitter site.

Check out the video presentation of Woofferton on
https://www.youtube.com/user/wooffertonuk

There is also the history of WOF on
http://www.bbceng.info/Technical%20Reviews/technical_reviews.htm

Thanks for your interest.

73
Dave G4OYX,
(Retired) Senior Transmitter Engineer Woofferton 1982-2012.”

Ja, det var ju både oväntat och trevligt! Filmerna är sevärda och sidan med historiken kring Wofferton ser också ut att innehålla mycket intressant läsning. Tur att det finns jättegott om tid och dygnet har 24 timmar. Vad skulle man annars gjort?

Om Hörby mellanvåg på 1179 kHz

Lämna ett svar

Provsändningarna från Karlsfält på 1179 kHz är nu inne på slutspurten och upphör när tillståndet från PTS löper ut den 31 januari 2016. Än finns det alltså möjlighet att lyssna och även få ett QSL-kort om turen är framme.

Under provsändningarna i samband med VeteranLjuddagen i september 2015 var sändaren placerad i direkt anslutning till Hörby Radioförenings utställning i Östra Sallerup. Därefter flyttades anläggningen till Karlsfält som är just den plats där Hörbys första mellanvågssändare var belägen mellan 1928 och 1937. Karlsfält ligger ca 5 km söder om Hörby.

Inspelningen ovan är ett smakprov på hur sändaren hörs idag här i Lund på 36 km avstånd på en aktiv s k magnetisk loop-antenn med 60 cm diameter placerad 1 m över marken i trädgården. Ungefär lika bra hörs det i en bättre bilradio. Samma loop-antenn som använts för fältstyrkemätningarna som genomförts.

Sändaren täcker i princip hela Skåne även om signalerna i periferin på 60-70 km avstånd är mycket svaga. Tal är läsbart på de platser där det inte finns några lokala elektriska störningar men lyssning på musik skulle naturligtvis inte varit njutbar, inte ens för oss som är vana att lyssna på svaga kraftigt störda signaler.

Som stationsidentifikation körs en ändlös c:a 20 minuter lång talad slinga med historiska fakta om den första Karlsfältsändaren som byggdes 1928 fram till drifttagningen av “nya radiostationen” 1938 med sin 127 m höga halvvågsantenn för mellanvåg. Sändningarna pågår kontinuerligt dygnet runt alla dagar i veckan utan avbrott. Sändningarna är för mättekniskt ändamål och PTS har beviljat tillstånd för sändningarna.

Sändaren är på 20 W och den effektivt utstrålade effekten (ERP) från antennen är genom noggranna fältstyrkemätningar på 1 km avstånd och med kalibrerad mätutrustning beräknad till 2,57 W. ( I infoslingan anges 5 W som vi först hoppades på att få ut).

Antennen består av en 15 m hög vertikalantenn som försetts med toppkapacitans i form av fyra 30 m långa topplinor samt fyra 56 m långa radialer upphöjda 1 m över marken fungerar som jordplan.

Under vintern 2015 har ett stort antal fältstyrkemätningar genomförts längs stråk i flera riktningar för att dels undersöka huruvida mätresultaten korrelerar med 1928-års mätningar som då utfördes av Radiobyrån vid Kungliga Telegrafverket och dels för att jämföra med moderna beräkningsprogram som numera finns tillgängliga.

Mätresultaten visar förvånansvärt god överensstämmelse med de gamla mätningarna och stämmer också fint med de beräknade värdena.

Under hösten och vintern har ett hundratal lyssnarrapporter kommit in från inte bara Skåne och angränsande landskap utan också så långt bort som Parkalompolo i Pajala socken, ett avstånd om 140 mil.

DX-aren Jan Oscarsson skickade nedanstående ljudfil på hur det lät på eftermiddagen den 24 oktober 2015 i Parkalompolo där han och ett gäng andra mellanvågslyssnare åkt på en expedition för att i en stuga i skogen jaga svaga signaler i en totalt störningsfri radiomiljö.

Några dagar senare fångade Alf Persson sändningarna från samma plats i Parkalompolo. Då lät det så här:

Imponerande hörbarhet tycker jag. Tänk att bara några ynka watt kan nå så långt.

Första rapporten från Finland. Det är Patrik Willför 4 mil söder om staden Vasa som snappat upp signalerna med sin Perseus SDR och 450 m långa Beverage-antenn i riktning mot Spanien.

Mer information om några av de inledande mätningarna finns i ESR:s tidning Resonans http://resonans.esr.se/

Lyssnarrapport kan skickas till; 1179@veteranljuddagen.se

Projektet är ett samarbete mellan Hörby Radioförening, som i sitt museum förvaltar arvet efter Hörby Rundradio, och Föreningen Experimenterande Svenska Radioamatörer (ESR). Totalt har ett 30-tal personer i de båda föreningarna varit direkt inblandade på ett eller annat sätt med förberedelser, upprättande av stationerna, mätningar och utvärderingar. Ett kul och givande projekt på alla sätt och vis då några av oss historieintresserade fått tillfälle att gräva djupt i de gamla arkiven i museet och som bevarats åt eftervärlden.

Sända eller lyssna?

Lämna ett svar

Sända eller lyssna, eller både och, det är frågan. Året som gått gav sannerligen inte många kontakter i loggboken. Förutom DX-semestern på Tilos isl där det kördes ett drygt tusental morsetelegrafikontakter med min 10 W portabelstation så blev det noll och intet från hemmastationen. Nytt rekord i inaktivitet. Trots att kilowattslutsteget kan slås igång och sändaren står stand by och Yagi-antennerna inte blåst ner i vinterstormarna.

Men desto mer har jag lyssnat med fokus på såväl mellanvåg som kortvåg. Inte så värst mycket finns kvar att höra om man jämför med hur överfulla banden var på 60-talet när jag började min radiobana just DX-ing och rundradiolyssning. Men om man gräver djupt i bruset så dyker det upp små guldkorn då och då. Å andra sidan är lugnet rogivande och med en SDR-radio med hög upplösning i spektrumdisplayen så går det lätt att finna stationerna och hålla full koll på vad som händer. Flera timma kan ägnas åt att bevaka ett 100 kHz segment och ibland blir man förvånad över så många konstiga signaler som dyker upp och lika fort försvinner igen. Det blir lite som fågelskådning där man sitter på pass och spanar i en smal sektor. Hoppsan, där kom en Koltrast från Danmark – ungefär så.

Den senaste veckan har jag mest ägnat åt lyssning på 60 m tropikband som var mitt favoritband på 60-talet med alla lokalstationerna från Brazilien m fl länder i Sydamerika. Numera är det betydligt färre och tystare.

En station åt andra hållet och som jag följt under nästan två veckor är ABC Alice Springs Local Radio i de centrala delarna av Australien. Sändaren är på 50 kW uteffekt och antennen en dipol på 40 m höjd avsedd för NVIS-utbredning.

Alice Springs hörs alldeles utmärkt på en helt störningsfri frekvens 4835 kHz redan från 16-tiden på eftermiddagen till c:a 22 på kvällen när solen går upp där på andra sidan. Signalstyrkan har pendlat mellan -70 dBm som starkast ner till -90 dBm när bandet öppnar upp eller de dagar konditionerna har varit betydligt sämre än normalt.

Sådana här stationer kan även användas som radiofyrar för att indikera hur pass bra eller dåliga konditionerna ner mot Australien korta vägen kan förväntas vara på angränsande band 3,5 MHz och 7 MHz.

Här kommer en inspelning på hur det låter när konditionerna är normala som de är idag. Signalstyrka -75 dBm i medeltal.

Inspelningen är gjord på 4835 kHz den 2/1 2016 kl 19,35 UTC.

Mottagare är en Winradio WR-G33DDC och antennen en dipol för 160 m på 28 m höjd i matningspunkten. Jag har även lyssnat på en 60 cm aktiv magnetisk loop-antenn placerad 1 m över marken här ute i trädgården och den ger ungefär samma hörighet. Möjligen aningen brusigare men marginellt. Så det behövs inte mycket antenn för att fånga upp långväga signaler som dessa.

Skördefest Österlen 2015

Lämna ett svar

Här kommer några spridda bilder från dagens besök på Skördefesten Österlen som avhölls på Kaj Olssons gård utanför Svenstorp. Mängder med besökare hade hittat dit liksom förra året.

Det var en lagom lång promenad från parkeringen mitt ute på ett stort fält. För den trötte fanns gratis hästskjuts som jag inte behövde anlita.

På gården finns ett stort kuriosamuseum med en väldans massa kul grejor som samlats in och skänks från byarna på Österlen. Flera miljöer har byggts upp som denna något belamrade bensinmack. Många fina pumpar finns i samlingen.

Lådor och backar med verktyg i en salig blandning. Men det finns mycket att upptäcka.

Ett hundratal veteranbilar fanns uppställda på två stora gräsytor. Här ser vi Bror Magnussons helrenoverade PV 444 årsmodell 1951 med tillhörande husvagn. Bilen hade tagit 13 år att göra i ordning och har varit nedplockad i minsta detalj.

Interiör från husvagnen som var i gott skick och mysigt inredd. Ja så såg det ut förr i tiden.

Bland de tyngre maskinerna hördes denna gamla stenkross som med lätthet krossade ganska stora stenbumlingar och sorterade krossmaterialet till dels makadam och dels singel. De två fickorna till vänster i bild. Maskinen drev av en liten bandtraktor minst lika gammal och minst lika bullrande.

Drygt hundra traktorer möjligen fler plus många olika maskiner som tröskverk och självbindare prydligt uppställda på långa rader. Här fanns nog allt man kunde tänka sig. Ett eldorado för traktorernas vänner som fanns på plats. Även ungarna gillade att klättra upp och ratta maskinerna.

Här ett litet gäng som klättrat upp på ett större tröskverk med tillhörande balningsutrustning. Drivet av tändkulemotor och remdrift.

När det inte arbetades så lögade man sig i solen. Här en pensionerad lantbrukare från en granngård som började sin bana på Alnarp 1962 och sedan dess jobbat med jorden.

Brunnsborrningsaggregat med 35 m slagdjup då det var så den fungerade. I stället för borrkrona användes en krona med vassa eggar som tryckte undan jordmassorna in i centrum där de på något finurligt sätt kunde sugas upp tillsammans med vatten. En kul maskin med sinnrik mekanik, armar och hävstänger m m.

För de små fanns en hel del djur att se på, klappa och rida.

Smeden var inte hemma just när jag tog bilden men precis så pratar vi här nere i Skåne – i alla fall när vi pratar riktig skånska.

Av köernas längd till matställena att döma så var skånsk äggakaga mest populär tätt fäljd av helstekt gris. Sillamadar fanns liksom spiddekaga och annat som hör Skåne till.

Till vänster en häst som såg ut att ta det hela med ro.

SSA var representerat med denna fina sinkade trälåda.

En del maskiner visades upp på fälten. Trots hög ålder så verkade de fungera bra och gjorde sitt jobb.

För barnen räckte det med höbalar för att hoppa ifrån och ha kul. Vi får hoppas att stadsboarnas ungar inte får hösnuva på kuppen.

Här ser vi tändkulemotorn som drev det stora tröskverket. Till höger kylaren med kedjor som vattnet fick rinna utefter ner i en stor balja. Enkelt och praktiskt.

Detta muskedunder är en maskin för balning av halm med järntråd. Fungerade utomförträffligt bra och balarna blev ordentligt pressade.

Så värst mycket radio och elektronik fanns inte på den här tillställningen. Jag noterade dock att det på museets ovanvåning fanns en intressant samling elmateriel från tidigt 1900-tal och framåt. Bland alla prylarna på väggen tittade fyra stycken fina äggisolatorer för radioantenn fram. En Willis jeep var bestyckad med en sprötantenn men radion saknades, koaxialkabeln också så den var nog bara till prynad. Trots det lilla inslaget av radio så var det en trevlig dag i nostalgins tecken. Mycket att se på och god mat.

Radioamatörernas Sommerlejr på Helnäs, sydfyn

Lämna ett svar

Allt sedan 1929 har Experimenterande Danske Radioamatörer (EDR) arrangerat “EDR Sommerlejr”. I år hette lägret Radioamatörernas Sommerlejr då EDR av någon märklig anledning i sista stund dragit sig ur som sponsor. I sak spelade det kanske mindre roll då arrangörerna, ofta en lokalklubb, alltid står på egna ben och det hela bygger på självkostnadsprincipen. Dock kan man ju undra hur styrelsen i EDR tänker när de vänder så många av de mest hängivna experimenterande medlemmarna ryggen.

Platsen var Helnäs Camping som ligger på en liten “ö” förbunden med en smal vägbank över till sydfyn.

Markområdet som stod till vårt förfogande är den bortre sammanhängande ytan i bilden ovan. Där samlades 60 enheter, husvagnar, husbilar och tält plus att en handfull stugor också utnyttjades. Med fruar och barn blev vi ca 150 personer. I stort sett varje enhet hade någon typ av antenn. Långa fiskespö och trådar kors och tvärs över platsen.

Att köra radio från campingplatsen gick väl si så där. Stundtals var det hög aktivitet på kortvågsbanden både på SSB och telegrafi. Jag som hade tagit med mig min portabelstation tog mig en kort promenad ner till stranden där jag sett ut en fantastiskt fin stationsplats i skuggan nära vattnet. Antennen står i vattenbrynet och på bilden ovan sitter undertecknad och Ole OZ9TM i operating position.

Radiostationen är väl ingalunda okänd vid det här laget men här är den igen. KX3 inbyggd i en Ra200 batterilåda komplett med LiFePO4 batterier och loggdator m m. Notera stolen i form av en sten med ryggstöd. Där satt jag bekvämt i skuggan och utan vind.

Många antenner av alla de slag. Vanligast för kortvåg torde de långa metspöna ha varit. På bilden ovan ser vi dock en mer robust konstruktion som är en 5-bandsvertikal med olika långa trådar matade från samma punkt. SVF var bra på alla band enligt uppgift. I bakgrunden en mast som bär upp en dipol för 80 m.

Fler metspön. Detta en vertikal för 7 MHz med fem radialer på gräsmattan.

Förr i tiden brukade det finnas någon som tagit med sig en fackverksmast och Yagi för kortvåg men i mer modern tid har antennerna blivit mindre. Här en hembyggd 3 elements QUAD för 6 m. Av ljudet från rotorn att döma så var aktiviteten hög. Huruvida det kördes några QSO glömde jag att kolla. En av dagarna var det vidöppet en bra bit in i Ryssland så det blev väl några QSO i loggen får vi hoppas.

EDR Tekniska Redaktör Jörgen OZ7TA varvade radioaktiviteterna med sitt radiostyrda flygplan. Det blev ett antal akrobatiska uppvisningar på fältet utanför campingplatsen. Imponerande drifttid på de små batterierna som höll kärran i luften nästan 15 min per laddning. Många andra hade med sig Quadrocopters och liknande flygetyg som avprovades på kvällarna då vinden mojnat en smula. Leksaker för stora barn.

Jörgen OZ7TA demonstrerade även några av sina små radioprojekt. Här en komplett FM-transceiver uppbyggd kring Arduino som controller och ett litet radiokort med någon vanlig kinesisk IC som lär sitta i de flesta billiga PMR/Amatörradio walkie talkies som kommer från Asien. Antennen var en 30 dB pad men det blev kört en del lokala kontakter på lägerkanalen 145.500 MHz.

Ett annat tema en kväll var gamla radioapparater som användes av sommarlägren på 60-och 70-talen. Här ser vi några sådana klenoder från förr. De vassaste på den tiden var avgjort Storno CQP vars mekaniska utförande stod i en klass för sig själv. Att apparaten har en inbyggd ficklampa och även kapsylöppnare anpassad för de danska ölflaskorna gör inte saken sämre. Jag minns från 70-talet hur vi korkade upp ölen med våra CQP och jag har min kvar i junkboxen än.

Franz OZ8FG hade tagit med sig ett hemmabygge som baserats på ett schema från 50-talet. En dubbeltriod DCC90 plus en handfull komponenter samt glöd- och anodbatterier gav en komplett 6 m transceiver. AM-modulationen lät utmärkt i en mottagare för FM. Men så är det ju med enkla sändare, en lagom blandning av AM och FM.

I ett annat tält förevisades utrustning för kortvåg. Det var sådana pjäser man kunde se i tälten förr i tiden. Tunga åbäken men alternativen var ju få.

Den sanne radioamatören bygger naturligtvis sitt eget krypin komplett med stort väggur och radioutrustning. Konstruktör är Ole OZ6OH alias OZ7T. Ett ändamålsenligt kryp in med lucka. Gäller att inte få fingrarna i kläm om pinnen faller av!

Som sagt, aktiviteten var god med mycket radio i alla hörn. Det var förhållandevis många som hördes köra telegrafi så än är hoppet inte ute!

Veckan gick fort och vädret var förhållandevis bra. Lätt regn en natt och ganska blåsigt några dagar. Men det gick att sitta ute på kvällarna och stämningen var som vanligt hög i danskarnas sällskap.

Nästa Sommerlejr blir på samma plats och Jörgen OZ7TA tog sig på rollen som sammankallande för arrangörsgruppen. Med all sannolikhet blir det fokus på det radiotekniska även nästa år.

/Bengt

Kort rapport från Ham Radio 2015

Lämna ett svar

Helgen som gått har tillbringats i Friedrichshafen på Ham Radio 2015. Likt föregående år så var det ungefär samma utställare, samma loppisförsäljare och samma osålda objekt som trängdes i montrar och på loppisbord. Jag fick en känsla av att loppisen var något mindre än förra året men att i övrigt var allt sig likt.

Utbudet av gamla trotjänare som Drake, Collins m fl var minst lika stort som de senare 5-10 åren. Knappt några apparater sågs bäras iväg från borden vilket förmodligen beror på att vi gamla som varit med länge redan har hyllorna fulla av sådana apparater och de nya yngre radioamatörerna inte förstår att uppskatta det gamla omoderna.

Vad sägs om en R4C till det facila priset av 500 Euro eller den äldre R4A för endast 450 Euro. Risken att få apparaterna sålda till de priserna är obefintlig. Ingen av de c:a 17000 besökarna nappade på erbjudandena. Kanske hade säljarna svårt att skilja sig från sina kära klenoder och valde ett högt pris för säkerhets skull. Priserna på Collins låg i samma härad.

Bland allt dammigt skrot på loppisborden fanns många andra lyckosökare som försökte prångla ut tveksamma produkter. Här ser vi en innovativ användning av aluminiumfälgar till cyklar. Sågas av och monteras på en träplatta, anslut en vridkondensator och mata med en liten slinga som ses i ovankanten av fälgen. För mottagning fungerar loopen säkert bra men för sändning kan man önska sig en bättre konstruktion med mindre övergångsresistanser i anslutningarna. Priset var högt men jag minns inte hur högt.

Tillställningar av det här slaget brukar samla en del udda figurer. Förr om året har jag sett radioamatörer iklädda stålhjälmar med monterad kvartsvågs GP på huvudet med sladd ner till en Handi Talkie. Ryggsäckar med uppstickande antenner är också en vanlig syn. I år var det knapert med de avvikande men ovanstående filur hade ju satsat stort på en udda utstyrsel. Som blickfång är det inte fel.

För egen del blev det en hel del småfynd som koaxialkontakter och övergångar av god kvalitet. Försilvrade och till symboliska priser då kontakter som inte blänker av krom är närmast osäljbara till de nya radioamatörerna. Vi gamla går efter oxiden och de helt svarta försilvrade är de enda som duger.

En US Army mobilantenn som nu kom till nytta i husbilen prutades ner från 60 Euro till 50. Möjligen lite dyrt men kvaliteten är enastående och 50 Euro är naturligtvis en spottstyver i sammanhanget. Komplett med kraftigt fordonsfäste och transportväska. Mint condition aldrig använd.

Sammanfattningsvis en trevlig resa med många nya intryck både från radiomässan och utelivet längs strandpromenaden i Friedrichshafen där restaurangerna ligger på rad.

Enkel mobilantenn för KV

Lämna ett svar

Som ersättare till min gamla Hustler mobilvippa som såldes för några år sedan och G-whip-antennen som fungerar “bra” men är bökig att använda då längden måste justeras vid bandbyte har en 5,8 m lång sprötantenn monterats på husbilen. Antennsprötet består av fem delar glasfiberstång med inbakad kopparstrumpa som skruvas ihop.

I toppen av antennsprötet har jag monterat en svarvad nippel av 15 mm mässingstång som gängats invändigt 3/8-24 UNF vilken är standardgängan för en lång rad militära sprötantenner för manpack apparater. I gängan passar t ex Ra200 antennen 7 eller 8 sektioners typen. Det blir en lagom längd för användning på 7 och 10 MHz samt 3,5 MHz med reducerad prestanda. Men betydligt bättre än en ordinär mobilvippa som inte brukar vara mer än drygt 2 m lång med stora spolar som blir varma vid sändning med bara 100 W.

I all sin enkelhet har jag monterat antennfästet på en bit 5 mm 19″ frontplåt som skruvats fast i två 20×20 mm fyrkantprofil som bultats i ramen till solpanelen. Det blev stadigt. Antenntuner är AH4 från ICOM. Den monteras temporärt med två vingmuttrar och kablaget släpps ner genom den bakre ventialationsluckan som går att stänga helt. Radion är en IC706MKIIG och med autotunern blir det ju bekvämt att byta band. Vid prov igår noterades att tunern stämmer av 5,8 m antennen på alla band inkl 3,5 MHz. Så i princip räcker det ju med den korta antennen då mitt fokus ligger mer på de högre frekvensbanden. Antennfästet har två gängor, en stor fingängad yttergänga kring c:a 20 mm (har inte kollat vad den heter) samt en innergänga 3/8-24 UNF där Ra200-antennen med eller utan mina tre förlängare kan monteras.

Som jordplan används de båda railsen och monteringsprofilerna för solpanelen. Allt kablage mellan tak och insida har försetts med ferriter för att i möjligaste mån isolera bort RF att ta sig in i elsystemet och störa elektroniken för solcellsladdaren. Railsen har av någon anledning inte elektrisk kontakt med plåten i taket och det är något jag skall kika på vid tillfälle hur man på bästa sätt kan få bra kontakt.

Batteriladdaren för 230 VAC anslutning och solcellsladdaren är knäpptysta. Inga störningar alls på något band. Så allt verkar fungera bra. Testsändningar igår gav mängder av träffar på Reverse Beacon Network.

Installationen är naturligtvis endast avsedd att användas vid stillastående fordon. Mobiltrafik för min del är ointressant. Det är nog bättre att ha ögonen och koncentrationen på vägen.

Mini DX-pedition till Helnäs isl

Lämna ett svar

I mitten av juli planeras en mini DX- pedition med husbil till Helnäs som är en liten ö sydvest Fyn i Danmark. Ön har vägförbindelse längs en smal landremsa med fastlandet. Kanske är ön bara en halvö, beroende hur man vill se på saken.

Helnäs Camping är också platsen för EDR Sommerlejr som i skrivande stund har mottagit ca 45 föranmälningar av gästande radioamatörer från hela Danmark och SM7-land.

Radioutrustningen denna gång blir förutom QRP-portabelstationen min smått antika ICOM IC706MKIIG som skall installeras i husbilen tillsammans med AH4 tunern på taket. Antenn blir en 10 m lång sprötantenn som skall monteras mitt på husbilens tak. Bottensektionen är en US Army mobilantenn med fyra 1,25 m långa sektioner av glasfiber som skruvas ihop. På toppen har jag svarvat till en adapter där min förlängda Ra200 antenn kan skruvas på. Det gör en totallängd om knappt 10 m.

Antennen kommer på plats under veckan och då får vi se hur den beter sig med husbilen som motpol.

Slut i rutan

Lämna ett svar

Då var Tilos expeditionen avslutad och jag är åter hemma i Skåne. Totalt blev det kört drygt 1200 QSO i huvudsak på 18 och 21 MHz. 14 MHz var mest öppet mot Europa och 28 MHz var mer eller mindre stängt hela perioden. Bäst gick 21 MHz på sen eftermiddag till tidig kväll. 18 MHz kom som god två. En kväll provades 10 MHz med gott resultat inom Europa även om några JA kom igenom med bra signaler.

Olika platser på bergssluttningarna norr och söder om byn Lavidia aktiverades. Höjd över havet c:a 100 m med bäst take off i sektorn nord nordväst över mot ost sydost. Vid ett tillfälle en eftermiddag aktiverades spökstaden Mikro Chorio längre in på land och några gånger kördes från stränderna alldeles vid vattenkanten. T ex Lethra Beach som gav fint resultat.

En övervägande del av QSO:na var Europa och en bit in i Ryssland. Ganska många UA9 och UA0 och flera hundra JA-stationer finns också med i loggen. Särskilt noteras ett QSO med Jim VQ95JC från Chagos isl som berättade att han körde QRP 2 watt till en dipol. Amer HZ1BH körde 10 W och det fanns fler som körde med låg effekt och hade gott om tid. Båda dessa på 18 MHz.

Sista dagen den 23/5 var det contest så det enda bandet som kom ifråga var 24 MHz. Konditionerna där var goda och det blev bl a ett långt riktigt QSO med Brian 9J2BO i Lusaka Zambia. Därefter två YB-stationer Indonesien, 5 Z0L och Mats LRR alias RM2D i Moscow.

Det blev också kört många SM-stationer och särskilt tack till de som inte hade bråttom och skulle med tåget. Flera fina långa Rag Chew QSO noterades. Ingen nämnd ingen glömd. Några SM-stationer ropade in många gånger under veckan för att ge riktiga rapporter och det uppskattas också liksom ett antal MP3-inspelningar som kommit via mail. Kul att höra hur 10 W kan dåna in i Sverige.

En del radio kördes också från hotellets balkong där störningsnivån var fullständigt noll. Inte en knäpp på något band vilket måste anses vara ytterst ovanligt i dessa elektriska tider. Turisterna var få så här i början säsongen och det gick att välja den radiomässigt bästa lägenheten i husets övervåning på toppen.

Jag kanske laddar upp några fler bilder senare när kameran tömts på innehåll. Det blev ju en hel del bilder från de dagliga vandringarna i bergen som indikerade mellan 7500 steg som minst till 22000 steg som mest enligt stegräknaren. Så det blev ju en ganska aktiv radiosemester på flera sätt.

Allmänt om Tilos kan sägas att ön och atmosfären där är helt olik många andra öar jag besökt. Det är en ö som man kan återvända till fler gånger utan att behöva bli besviken. Vädret var toppenfint hela veckan med 20 grader på kvällarna och uppemot 22-23 på dagarna. Vindstilla de flesta dagarna utom mitt i veckan då det blåste en svag bris.

Wher do we go next? -Ingen aning. En pensionär och före detta telegrafist på Bern Radio call sign HEB som jag träffade på Tilos hade som hobby att samla på öar. Han hade hunnit med att besöka 74 öar i Grekiska ö-riket och det fanns fler på listan som skulle hinnas med. Några stalltips fick jag och som skall undersökas närmare. Kul hobby som känns relevant.