Hörby Radioförening (HRF) anordnar medlemsmöte med loppis lördagen den 21:e maj kl.10-13.
Ta med vänner och bekanta som är intresserade även om dom inte är medlemmar. Vi bjuder på fika så det är bra om du meddelar hur många som kommer så vi vet hur mycket vi skall köpa in. Det blir även en enkel loppis med möjlighet att ta med ett mindre antal föremål och sälja. Bord kommer finnas utomhus vid fint väder, annars inne. Har du hittat någon intressant apparat som du vill visa får du gärna ta den med dig.
Föreningen har nyligen fått en donation från en nedlagd Radio-TV-butik och föremål från denna kommer att säljas. Utställningen har också fått en liten ansiktslyftning.
Söndagen den 24 april avhölls ESR Årsmöte 2022 i Hörby Radioförening (HRF) lokaler.
Efter årsmötets formaliteter ägnades dagen åt föredrag och visning av medlemmarnas projekt. Som vanligt fanns gott om loppisprylar som bytte ägare.
Morgan SM6ESG passade på att slå ett slag för de högre frekvenserna och visade sin 23 cm planka som är ett 50 W PA-steg med två stycken 2C39BA. Den har några år på nacken och är sedan många år ersatt av modernare konstruktioner med transistorer.
Den tidstypiska radioverkstaden i 60-tals stuk fick dagen till ära fungera som kök.
Interiör av 10 kW mellanvågssändaren från 1928 som ställts upp i museet. Ett vackert bygge i grova väl tilltagna järnstativ där stor möda lagts på mekaniken och kopplingsledningar av grov blanktråd bockad i 90 graders vinklar.
Museet samlingar omfattar förutom ett stort antal rundradiomottagare, bandspelare och TV-apparater även en avdelning med militär och kommersiell radiomateriel.
På vinden förvaras diverse apparater, komponenter och reservdelar från Hörby Rundradiostation. Röravdelningen innehåller ett par tusen rör av alla slag. Från små mottagarrör till större sändarrör.
Den 3 september planeras Veteranljuddagen med bakluckeloppis, försäljning av rör och komponenter på vinden. Som vanligt blir det också föredrag och rundvisning i museet.
För att dämpa övertonerna från mitt hembyggda 1 kW 144 MHz slutsteg med trioden GS-35B behövdes någon form av filter. Antingen bandpass- eller lågpassfilter. Olika lösningar simulerades.
Ett 5-poligt Chebychev lågpassfilter designades med hjälp av programmet Elsie. Kondensatorerna i prototypen tillverkades av runda aluminiumplattor som svarvades ner till beräknad diameter som skulle ge rätt kapacitans med 1 mm PTFE som dielektrikum. Spolarnas induktans mättes in till beräknade värden enligt Elsie med hjälp av Nätverksanalysatorn. Den första funktions-prototypen fungerade utan handpåläggning och visade bra data.
I den slutliga konstruktionen används en kapsling bestående av ett utfräst Al-block försett med en mellanvägg och lock. Mittkondensatorn på 33 pF delades upp på två belägg om vardera 16,5 pF som monterades på var sin sida av mellanväggen. Det ger fyra kondensatorer med nästan samma fysiska storlek.
Det färdigbyggda lågpassfiltret med 7/16 kontakter.
Kapacitanserna tillverkades av svarvade kopparskivor som gängats M4. Spolarna gjordes av 2 mm koppartråd och är inlödade i de gängade mässingspinnarna som försetts med 2,1 mm hål i ändarna. Konstruktionen blev stabil och krävde ingen intrimning alls. Detta gäller under förutsättning att kapacitanser och spolar noga mäts in exakt innan de löds ihop. Spolarna kräver en enkel mätjigg som kan kalibreras så att mätplanet där spolarna ansluts definieras. Hänsyn togs också till strökapacitanserna som mittstiften i 7/16 kontakterna tillför. I detta fallet 2,2 pF som ingår i de båda 15,8 pF kondensatorerna.
Insertion loss på 144 MHz för enbart filtret, räknat från 7/16 kontakternas lödanslutningar, mättes till 0,06 dB. Dämpningen av 2:a övertonen på 288 MHz visade -20 dB och 3:e övertonen på 432 MHz är -40 dB ner. Tillsammans med grunddämpningen i slutstegets 1/2-vågs anodkrets erhålls mycket god undertryckning av alla oönskade signaler.
Några bilder ur mitt historiska bildarkiv. Här är det Åke Lindvall SM7BE som lånat servicebussen för att köra 144 MHz från höjderna på Romeleåsen några mil sydost Lund.
Teleskopmasten var fast monterad på bussen och användes även för att utröna huruvida TV-mottagning var möjlig och för att bedöma hur stor antenn som behövdes.
VW-bussen med Hörby kanal 2 eller Danmark kanal 4 antenn i teleskopmasten utanför Radio & TV-affären på Stora Södergatan i Lund.
Dags att upprätta station på Romeleåsen.
144 MHz antennen bestod av sex stycken stackade dipoler med reflektorer – totalt 12 element. Vanlig antennlösning på den tiden.
Klart att dra ut masten till fullhöjd.
Platsen man valt ligger högt upp på sydsluttningen av åsen med fri horisont mot Danmark i väster och Tyskland i söder.
Ett klaffbord och en bekväm soffa ser det ut som.
Ett hopp fram till i början av 70-talet
Ett nytt gäng med Sven SM7DTT, Rolf SM7DEZ och Bosse SM7DQN tog över från samma plats i början av 70-talet och körde Region 1 testerna därifrån under några år.
Gamla radioapparater behöver översyn och rundsmörjning då och då. Nu var tiden kommen till en Drake C-line årsmodell 1972. Dessa gamla trotjänare går förvisso sällan sönder men de mekaniska detaljerna som omkopplare och kugghjul blir trögare när smörjfettet stelnar.
Jämfört med mer moderna radioapparater är Drakes produkter servicevänliga. När höljet och bottenplåten skruvats av är i princip allt tillgängligt för fullständig genomtrimning, mätning, felsökning eller som i detta fallet bara uppsmörjning. Komponenterna som användes 1972 är generiska och lätta att ersätta med nya moderna. Inget är special så de kommer säkerligen att kunna hållas vid liv minst hundra år till.
Drake C-Line var en av de bättre stationerna för seriös DX och contesting då det begav sig på 70-talet. De få rattar och vred som finns på fronten är de som behövs. Varje ratt har en (1) dedikerad funktion så det är svårt att irra bort sig så som i de moderna apparaternas menysystem i sju lager.
Apparaterna är åter på plats i den museala avdelningen tillsammans med diverse WWII surplus, gamla hembyggen och några fartygssändare. Elbuggen är en Squeze Key även denna från tidigt 70-tal.
Här kommer ett bildspel från en semesterresa med radio till Cooköarna 2005. Vi som reste till andra sidan jordklotet var Bengt SM7EQL, Jan-Olof SM7ETW, Rikard SM1CQA och Rikards syster Agneta.
Mitt radiointresse började vintern 1966-67 med en radiobygglåda som julklapp. Något senare, troligen hösten 1967 byggde jag min allra första mottagare. Jag minns att jag köpte ritningen på Hobbyförlaget. Veckopengen räckte inte till byggsatsen.
Av beskrivningen i Hobbyförlagets katalog framgår all viktig teknisk data, d v s att mottagaren täcker våglängdsområdet 1-15 m och är synnerligen känslig.
Byggbeskrivningen är så tydlig att vem som helst med minimala förkunskaper skulle kunna klara av att få ihop apparaten. Mottagaren blev byggd och brus hördes i hörtelefonen efter diverse vedermödor. Philipstrimmern skruvades fram och tillbaka i timtal. Nästan fullt inskruvad hördes en station som sände toner med olika frekvenser. Långt senare förstod jag att det var ett personsökaresystem på 27 MHz. Med trimmern ungefär halvt inskruvad hördes TV-ljudet för Danmark Kanal 4. Ungefär mitt emellan dessa “kalibreringspunkter” kunde SHM4 som var Polisen i Lund avlyssnas. Med trimmern nästan helt utskruvad hördes någon som pratade med en annan som inte hördes alls. Det skulle senare visa sig att det var Bengt SM7CFF på 2 m jag hade hört. Avstånd mellan oss tvärs över en åker var ca 500 m. Tunna blyertsstreck på trimkondensatorn gjorde det lätt att återfinna de fyra stationerna som hördes. Toner, polisen, TV-ljudet och SM7CFF. Några andra hördes aldrig. Frekvensen för SHM4 var 40,95 MHz fick jag veta långt senare.
Komponenterna som behövdes klipptes ut från gamla radioapparater som det fanns gott om på stadens loppisar. De sämsta kunde man få gratis eller för en krona. Åtskilliga sådana åbäken lastades på pakethållaren och tvåhjulingen leddes hem. Genom att skruva i sönder apparaterna i dess minsta beståndsdelar skapades en ganska komplett junkbox med allt från skruvar, brickor, rörhållare och rör samt massvis med andra komponenter.
Att mottagaren enkelt kunde ändras om till sändare lockade till vidare experiment. Kolkornsmikrofonen i katodkretsen ersattes med en utgångstransformator där den lågimpediva lindningen anslöts till en Tandberg rullbandspelare. Beatles strömmade ut i etern och hördes fint flera hundra meter på en transistorradio. Med mer optimal antenn ökade räckvidden till en knapp kilometer. Spännande tider.
Ritningarna från allt jag knåpade ihop på den tiden finns sparade men tyvärr skrotades byggena efterhand som det behövdes komponenter till något nytt. Sett i backspegeln skulle man naturligtvis sparat allt!
För några år sedan bestämde jag mig för att bygga en sådan mottagare för att mäta upp känslighet och uteffekt. Dessutom en kul grej att ha på hyllan nu när originalet inte finns längre.
Chassieplåten bockades till och komponenter rotades fram. Förutom delarna på bilden behövs några motstånd och kondensatorer plus en bit koppartråd till spolarna.
Bottenplattan sågades till och ytbehandlades med många tunna lager Schellack. Originalet 1967 sågade jag till i slöjden i skolan och den fick nog bara ett lager Zaponlack som var standard på den tiden.
Här är samtliga komponenter kring rörhållaren monterade och glöd- och anodspänningen tillslagen. Ett svagt brus hörs i hörtelefonen vilket tyder på att mottagaren fungerar.
Anslutningarna från vänster; Clips för gemensam jord – 6,3 V – +90V samt 2000 ohms hörtelefon.
Spolen med linken är monterad på en bit Plexiglas som värmts och bockats i 90 grader. Antennen ansluts till de båda clipsen.
Så här ser den färdiga apparaten ut. Känsligheten var faktiskt förhållandevis bra. En AM-modulerad signal kunde läsas med viss svårighet ner till ca -110 dBm. Modifierad som sändare mättes ca 200-300 mW vilket också var tillräckligt för att en liten ficklampsglödlampa med slinga skulle lysa svagt.
För att driva ut det nya 1 kW PA-steget för 144 MHz med trioden GS-35B behövdes ca 75 W. Transvertern som används för 28/144 MHz lämnar 500 mW ut. Först provades ett transistorsteg med MRF9120 som kan köpas som byggsats från Kina för ca 300 kronor.
Originalschemat var felritat och knappt läsbart så första jobbet blev att gå igenom konstruktionen och rita ett riktigt schema. Nåja man kan inte få allt för bara 300 kronor.
Uteffekten var ca 120 W men började komprimera redan vid ca 60-70 W vilket orsakade splatter. Max uteffekt för linjär drift mättes till ca 50 W vilket är i lägsta laget för att driva ut 1 kW PA-steget.
Ett annat alternativ till 75 W drivsteg kunde vara 4CX250B på sparlåga. Dock krävs en förhållandevis komplicerad nätdel med flera spänningar. En betydligt enklare och mer tilltalande lösning är trioden 2C39BA i gallerjordad koppling.
En konstruktion med 3 st 2C39BA ritades ihop. Ingångssteget designades för att kunna lämna ca 10 W ut i 50 ohm. Utgångskretsen är kopplingsmässigt ekvivalent med en halvvågsresonator men utförd som en spole med mittuttag. Om avstämningskondensatorn väljs till samma värde som anodkapacitansen så blir anodkretsen helt symmetrisk med minimum RF-spänning precis mitt på spolen där anoddrosseln skall anslutas. RF kopplas ut via en justerbar link som är lätt att justera för max uteffekt. Ingångskretsen i båda stegen består av en serieinduktans som tillsammans med rörets gallerkapacitans passar fint för 50 ohm inimpedans.
Slutsteget med två parallella 2C39BA är uppbyggt på samma sätt som ingångssteget med den skillnaden att anodkapacitansen och avstämningskapacitansen är 2 x 4 pF vilket ger en något mindre spole. Injusteringen av hela drivsteget gjordes i kallt tillstånd utan anodspänning inkopplad. En temporär belastningsresistans ekvivalent med rörets arbetsimpedans kopplades mellan anod och jord. Nätverksanalysatorn kopplades till RF-ut och kretsarna justerades för SVF 1:1.
Vid provkörning med glöd- och anodspänningar påslagna blev uteffekten ca 120 W med 100 mW driveffekt. Uteffekten ökade till knappt 150 W efter fintrimning. Så de 500 mW transvertern lämnar räcker med råge och dämpades ca 10 dB för att få ut 75 W.
Chassiet består av en 10 mm tjock Al-platta 100 x 150 mm. Tre hål för rörens gallerring frästes i plattan.
I brist på sockel med s k fingerstock löstes monteringen med en klämring och trå spännskruvar. Rörens gallerring får därmed god kontakt med chassiet och sitter stabilt. Både termiskt och elektriskt.
Första “smoke test” gjordes med gamla rör för säkerhets skull. Senare bytta till nya 2C39BA.
Tankspolen med anodspänningsdrosseln mitt på spolen och den justerbara utkopplingslinken. Avstämningen är mjuk och fin utan någon större återverkan mellan link (Load) och Tune.
De båda glöddrosslarna isolerar glöd- och katodanslutningarna där RF matas in via en seriespole. Trimkondensatorn behövdes inte och togs bort i den slutliga kopplingen.
Drivsteget blev helt stabilt och skärmväggen mellan stegen togs också bort så att fläkten kunde blåsa i genom hela apparaten. Rören går iskalla i viloläge och blir inte mycket varmare vid normal drift. Fläkten körs på halv hastighet.
Ett av de senaste projekten hösten 2021 var ett linjärt PA-steg för 144 MHz med den ryska trioden GS-35B. Projektet har några år på nacken och började med ett koncept kring Philipsröret QBL5/3500 som det fanns gott om i junkboxen. QBL-röret är en Tetrod som kräver en ganska komplicerad nätdel och skyddskretsar. Idén att använda GS-35B kom upp och surplusrör beställdes från en ryss.
Det “färdigbyggda” PA-steget inbyggt i ett 19″ stativ till höger i bild. Allt fungerar bra som det står nu men tanken är att byta ut de provisoriska frontplåtarna till något mer enhetligt och snygga till paneltexten som nu är avrivna bitar av maskeringstape.
Huvudschemat för PA-steget med styrlogik. Längst upp till vänster i den grå fyrkanten visar RF-delen med GS-35B röret och en handfull komponenter. Som i alla sådana här PA-steg är det stora jobbet mekaniken och nätdel plus ev skyddskretsar och logik. Allt efter behag och hur man vill göra.
Styrlogiken som används här är ursprungligen designad av GM3SEK och såldes av honom fram tills han gick i pension för några år sedan. Därefter har UR3IQH reviderat mönsterkorten och plockat ihop kompletta byggsatser. Även färdigbyggda avprovade kort erbjuds till en kostnad obetydligt högre än byggsatsen.
Kontrollpanelen med de viktigaste instrumentet. Bakom den nedre panelen finns ett antal kontaktorer och kretsarna för mjukstart av högspänningsaggregatet, som är monterat på bottenplåten i stativet. Funktionen i kort är Fläkt startas som sedan medger att Glöd slås på. Glödaggregatet ökar spänningen från noll till 12.6 V under 60 sekunder. Mjukstarten säkerställer att glödströmmen också ökar från noll till max utan den besvärliga strömstöten som inte är så bra för glödtråden. I kommersiella applikationer brukar man dimensionera glödtransformatorn så att den blir självmättande och helt enkelt inte kan lämna så hög ström att röret tar skada.
Efter 120 sekunder går timern på styrkortet ut och kontaktorn för mjukstart av högspänningsaggregatet aktiveras. Sedan är PA-steget driftklart. Det finns skyddskretsar för allt viktigt som för hög gallerström, för låg anodspänning och för hög anodström. Även skydd mot flasch over i röret som kan ställa till stora problem om man utelämnar viktiga skydd.
Konstruktionen bygger på en halvvågskavitet där anodutrymmet har måtten 250×250 x 800 mm. Resonatorn är tilverkad av 60 mm Al-rör som skruvats fast i en utsvarvad adapter som i sin tur är fastbultad i rörets kylkropp med en M10-bult. Anodspänningen matas in via en drossel mitt på resonatorn. Syns inte på bilden. För avstämning av anodkretsen och utkoppling av effekten används kapaciv koppling där plattavståndet justeras med en grovavstämning kring en gängad axel med släpkoppling. Finavstämningen sker dielektriskt genom att vrida in plattor tillverkade av vanligt FR4 1,6 mm glasfiberlaminat men utan kopparfolien. Metoden fungerar bra och ger en mycket följsam inställning. Avstånden mellan Al-plattorna och plattornas diameter är valda så att isolationsavstånden blir betryggande. Resonatorröret har ju full anodspänning ca 2800 V.
På bilden ovan ser man att resonatorn skarvats på två ställen. Det är resultatet av en del experiment i samband med utprovning och optimering. En kortare resonator kräver mer kapacitans och ett mindre plattavstånd eller större diameter på plattorna.
Injusteringen av såväl ingångskretsarna som anodkretsen gjordes i kallt tillstånd utan anodspänning och glöd. För att simulera rörets impedans monterades ett belastningsmotstånd på beräknat värde 2940 ohm mellan anod och jord. Detta tillsammans med rörets anod-gallerkapacitans ger då den ekvivalenta belastningen som röret ger i drift. För att justera in anodkretsen anslöts Nätverksanalysatorn till kontakten för RF ut. Genom att justera de båda plattorna för Tuning och Load ställer man in för minimum SVF på 144,3 MHz. SVF blir 1:1 och inställningarna behöver faktiskt inte röras när anodspänningen slås till och PA-steget är i drift.
Som indikering av uteffekten används ett Telefunken korsvisande instrument som räddats från Sölvesborg Mellanvåg 600 kW sändare. Ett likadant är seriekopplat och sitter monterat i radiobordets stativ. Den högra nålen visar uteffekt och jag har kalibrerat så att 1 kW motsvaras av 600 kW markeringen. Den vänstra nålen visar SVF i den punkt de båda nålarna korsar varandra. För mätning av uteffekt och reflekterad effekt används en riktkopplare som lämnar +30 dBm vid nominellt 1 kW.
Signalen driver en RF-detektor med en Schottky-diod som ger 3 V DC till en peak-detektor med 1 sekunders hold. Det betyder att instrumentens nålar står blixt stilla vid både SSB och CW för att efter 1 sek falla tillbaka.
Den dielektriktriska fininställningen för Tune beräknades för att kunna justera resonansfrekvensen +/- 2 MHz och används bara för att snabbt verifiera att max uteffekt sammanfaller med min anodström och rattens indikering står i mittläget.
Skorstenen är tillverkad av 1 mm PTFE och är monterad i en utsvarvad ring av aluminium. Kylfläkten sätter utrymmet för gallerkretsen under tryck. I mitt fall 2,5 cm vattenpelare. Fläkten blåser direkt på rörets glödanslutningar och gallerring för att sedan ledas igenom chassiet i hålen som syns på en tidigare bild ovan. Skorstenen leder luften genom anodkylflänsen på rätt sätt och sedan ut via ett galler i kavitetens topp. Vid lite drygt 1 kW key down under några timmar blir utluften ca 30-35 grader med fullt fläktpådrag beroende på rumstemperatur. Fläkten går normalt på halvfart och väsnas inte längre.
Utrymmet för gallerkretsen innehåller även nätdelen för glöden. Transformator, likriktare och i plåtburken med genomföringskondensatorerna sitter spänningsstabiliseringen med mjukstart. Glödspänningen kan finjusteras +/- 0,5 V från fronten och den spänning som indikeras på instrumentet är relaterad till spänningen direkt på rörets anslutningar.
RF-kretsen består av två vridkondensatorer och en justerbar induktans med en kortslutningsbygel som manövereras från fronten via en kort kuggstång. Även här gjordes injusteringen i kallt tillstånd med beräknade värden för gallerbelastningen. Det blev nästan rätt med en ingångs SVF på 1,2:1. Efter finjustering med PA-steget i drift gick det att nedbringa SVF till 1:1 här också. Mest för att det gick inte för att det är nödvändigt.
Anodspänningen är aningen för låg, ca2800 V men dikterades av den transformator i junkboxen som passade bäst. För en dryg kW ut behövs 75 W driveffekt. Först provades ett 100 W transistorsteg men det var bara linjärt upp till ca 50 W även om det kunde ge 120 W vid 1 dB kompressionspunkten. Det gav onödigt mycket splatter och förpassades till junkboxen.
I stället konstruerades ett drivsteg med tre st 2C39BA i gallerjordad koppling. Det första röret som drivsteg och de två andra i parallell som utgångssteg. Med ca 1000 V anodspänning får man ut 100 W linjär fin signal och vid 75 W nivån blir det inte sämre. För full utstyrning behövs ca 50 mW så det passar perfekt till min hembyggda 28/144 MHz transverter som lämnar 500 mW nominellt. En 10 dB fast dämpsats mellan transverter och 2C39BA drivsteget ger en stabil belastning.
Det har varit ett kul och lärorikt projekt där varje liten detalj nagelfarits och optimerats. Många alternativa kopplingar och lösningar har utvärderats med varierande resultat. Plåtarna i kaviteten är klippta, skavade, borrade och hålen tar täckts med nya plåtar. Men för funktionen som sådan spelar det absolut ingen roll.
Som alla sådana här projekt är det själva resan med alla vedermödor och experiment fram till att det fungerar som är det riktigt roliga. Vad man sedan skall ha prylarna till tål att diskuteras. Dock har en handfull NAC-tester på 144 MHz avverkats så “smoke testen” är avklarad med god marginal.