Författararkiv: Bengt SM7EQL

Horisontell eller vertikal portabelantenn?

Det finns en vanlig missuppfattning om att en vertikal antenn ger låg strålningsvinkel och därmed påstås vara bättre än en horisontell dipol. Så kan det vara men det beror faktiskt på omständigheterna. En vanlig horisontell dipol som hänger någorlunda högt och fritt över marken är svårslagen. En horisontell dipol kräver dock två fästpunkter och har en viss riktverkan i lägre strålningsvinklar. En vertikal är i regel lättare att sätta upp och är mer rundstrålande.

PORTABELANTENNER ÖVER MEDELBRA MARK (5 mS/m Er 13)
Jämförelse mellan vertikal och horisontell antenn över medelbra mark

10 MHz:
Svart lob: Kvartvågs GP med matningspunkt 1 m över marken med 4 radialer.
Blå lob: Horisontell dipol 8 m över marken.

Det man kan se i vertikaldiagrammet ovan är att vertikalantennen (svart lob) ger en förhållandevis låg strålningsvinkel men att den horisontella dipolen (blå lob) faktiskt ändå är bättre. Simuleringen är gjord i EZNEC. Artikeln är tänkt att visa hur markens egenskaper generellt inverkar och vad som kan förväntas av olika antenntyper i verkligheten.

21 MHz:
Svart lob: Vertikal dipol med ändpunkten 1 m över marken.
Blå lob: Horisontell dipol 8 m över marken.

En vertikal dipol med den lägre ändpunkten bara någon meter över marken ger något lägre strålningsvinkel än en 1/4-vågs vertikal med några få radialer. Men den horisontella dipolen på 8 m höjd vinner ändå med nästan 6 dB, dvs 1 S-enhet.

PORTABELANTENNER ÖVER SALTVATTEN (5000 mS/m Er 81)
Jämförelse mellan vertikal och horisontell antenn över saltvatten

10 MHz:
Svart lob: Kvartvågs GP med matningspunkt 1 m över marken med 4 radialer.
Blå lob: Horisontell dipol 8 m över saltvatten.

Det finns dock ett fall där vertikala antenner slår ut den horisontella i de lägsta strålningsvinklarna som behövs för DX-förbindelser. Om vertikalen placeras i vattenbrynet eller ännu bättre en bit ut i havet med 2 – 4 upphöjda radialer men som inte har kontakt med vattenytan vinner vertikalen med 3 – 6 dB i de lägsta strålningsvinklarna.

21 MHz:
Svart lob: Vertikal dipol med ändpunkten 1 m över marken.
Blå lob: Horisontell dipol 8 m över saltvatten.

Konklusionen blir att det inte finns en bästa antenn, det finns bara olika sorters antenner som lämpar sig för olika förutsättningar och förbindelseavstånd.
En horisontell dipol på 6-10 m höjd över ängs- eller skogsmark är alltid en god kompromiss. I de fall det inte finns några fästpunkter kan en vertikal i form av en tråd tejpad på ett långt teleskopiskt glasfiberspö vara betydligt enklare att få till.

I exemplen ovan har banden 10 MHz och 21 MHz valts för att illustrera hur två vanliga antenntyper för portabelbruk kan förväntas bete sig över dels mark med “normal” konduktivitet och dels över saltvatten med extremt hög konduktivitet.

Innan man väljer antenn behöver man ta ställning till vad antennen skall användas till dvs vilka förbindelseavstånd som skall prioriteras. Gäller det trafik på låga frekvenser som 3,5 och 7 MHz inom en radie av säg 30-40 mil bör vertikala antenner undvikas helt. En horisontell dipol på så låg höjd som 3-4 meter kommer att fungera tillräckligt bra. Finns högre fästpunkter i häradet 6-8 m ökar effektiviteten ytterligare.

Om fokus ligger på DX-förbindelser så kan en vertikal antenn vara den allra bästa lösningen men endast i det fall där antennen kan monteras i vattenbrynet eller en bit ut i havet. Flyttar man upp den vertikala antennen en bit på stranden så blir det snabbt sämre.

@

100 kW erp på kortvåg

November 2010; Med kort varsel uppenbarade sig ett tillfälle att använda de stora
KV-antennerna på Hörby Rundradiostation. Många av oss som är uppfödda med stationsnamnet “Hörby” på radioskalan har väl någon gång drömt om att få låna stationen för amatörradio.

Stationshuset med matarledningarna som det såg ut 1952.

Sven-Olof SM7GFD som hade utverkat tillstånd att få låna stationen under en helg samlade ihop en del av sina vänner. Vi som hade den stora äran att få delta var Karl-Arne SM0AOM, Yngve SM7BCX, Göran SM7DLK, Mats SM7GIB samt undertecknad Bengt SM7EQL.

Förberedelserna startade på fredagen med att tjuvkoppla in oss på antennmatrisen.
De vertikala rören är 50 ohm koaxiala transmissionsledningar som går ut till de jättestora baluntransformatorerna som i sin tur matar högohmiga feeders till de olika antennerna.

Den runda koppargrejen överst är innerledaren i en av “koaxrören”. Här ser vi hur de något tunnare RG213 kablarna anslutits med en krokodilklämma. På så sätt fick vi tillgång till fyra olika gardinantenner plus den stora roterbara logperiodiska antennen.

Från antennmatrisen via den ouppvärmda sändarsalen drogs kablarna in i kontrollrummet där fyra QRP-stationer placerats. Visst hade det varit kul att dra på med 500 kW men då hade säkert någon vän av ordning klagat. Nu nöjde vi oss med 1 kW ut men med tanke på att gardinantennerna presterar runt 20 dB gain så blev det ju trots allt 100 kW erp. Inte fy skam.

Mats GIB hade bullat upp med sin K3:a och ett 1 kW PA. Här räckte det med att peta förstrött på tangentbordet för att få 599++ från långväga DX-stationer som låg som på pärlband.

Sven-Olof GFD drar över logperiodaren till Pacific. Det tar en stund eftersom bommen på antennär 60 m och hela stallaget väger många ton.

Göran DLK hade svårt att greppa att JA-stationerna kom in med S9+10 dB mitt på dagen kl 14 på 7 MHz. Både jag och Göran körde en lång rad DX-stationer från JA, HL, BV, 9M2, XV m fl. Alla gav 599 i rapport och en och annan kommenterade “Very strong signals”.

Med 100 W kördes ett gäng japaner och 5R8X på 10 MHz. Jag passade på att lyssna en hel del över banden och kunde bara konstatera att de DX-stationer som låg i antennernas huvudlober var våldsamt starka medan många andra närbelägna knappt hördes alls.

Karl-Arne hade tagit med sig en Drake-Line modell A som tillsammans med mitt ACRJ-1000 PA steg användes för 7 och 14 MHz.

Kontrollpanelen. En del av antennsystemet med gardinantennerna där fasningen kan ändras så att en lång rad fasta riktningar erhålls. Gain 20 dBi.

Som alla lyckade “DX-peditioner” så avslutar vi med en gruppbild. Fr v Mats GIB, Karl-Arne AOM, Yngve BCX, Bengt EQL. Sittande Sven-Olof GFD och Göran DLK.

Som sagt – många av oss som är uppfödda med stationsnamnet “Hörby” på radioskalan har väl någon gång drömt om att få låna stationen för amatörradio.

Drömmen blev verklighet!

@

Rävjakter på 70-talet

Som introduktion till sommaren 1971 rävjakter (Radiopejlorientering RPO) samlades ett gäng ungdomar i Ham-Club Lundensis SK7CE klubbstuga på Linero i östra Lund.

Klubben förfogade vid tiden över ett tiotal rävsaxar och en 2-w rävsändare. Pådrivare i utomhusaktiviteterna var för det mesta Anders SM7DNL och Kenneth SM7DXX.

I soffan från vänster Jens SM7AFV och Bengt SM7CPH. Carl SM7DTU tar ut en bäring.

-Här hörs sändaren starkt!

Jens SM7AFV hann före. Längst upp i 70-talslampan hängde en liten transistoroscillator med ett 9 v batteri.

Kenneth SM7DXX fann också oscillatorn, nu gömd i en dyna. Den lilla sändaren hade en räckvidd om några hundra meter med en trådstump som antenn. Genom att placera ut den i trädgården fick vi ungdomar öva att pejla så exakt som möjligt och med hjälp av sidobestämningen reda ut vilket håll sändaren fanns. Inte lätt i början men övning gav färdighet.

Rävjakterna under sommarmånaderna hölls vid liv hela 70- och 80-talen. Oftast anordnades mindre jakter med en eller två sändare inom ett område av några kilometer från starten. Vid de tillfällena var det mer allvar och både karta och kompass användes.

Billebjär 5 km öster om Lund 1976. Fr vänster Anders SM7DNL, okänd, Kenneth SM7DXX, Anders SM7ECM, Bengt SM7EQL, sittande på marken Stefan SM7DBV, Hans SM7CNU och Tarik SM7COM.

Ibland flaggades för rävjakterna via SSA Bulletinen och då kom folk från hela Skåne. Det kunde som mest bli upp till ca 20 jägare och med tre automatiska rävsändare som ställdes ut i förväg och sedan startades med den inbyggda timern i rätt tid och sekvens.

På senare tid har klubben vid flera tillfällen försökt återaktivera medlemmarna men det har varit knapert med fysiken hos pensionärerna och de riktigt unga i övre medelåldern pustar redan vid tanken.

@

Bygg RF-styrd medhörning

Vid användning av t ex WWII-utrustning och enklare hembyggen saknas ofta medhörning vid morsetelegrafi. Visserligen kan man lyssna på den egna sändaren i mottagaren men då de flesta äldre apparater saknar en väl fungerande AGC så låter det sällan bra. Det låter mer eller mindre överstyrt och med kraftig distortion.

Ett sätt att bättra på komforten är att bygga ihop en RF-styrd medhörningsoscillator som triggas av RF.

“RF i luften” kan fångas upp med en trådstump på några meter i närheten av sändaren eller antennen. Dioden och transistorn i nedre vänstra hörnet nycklar T-nätsoscillatorn uppbyggd kring transistorn i mitten av schemat. Tonfrekvensen kan väljas genom att ändra motståndsvärdena i de två T-näten 10 nF – 8,2k – 10 nF. Prova med 2 st 10 k för lägre frekvens eller 2 st 6,8 k. för högre. Oscillatorn driver ut två-transistorförstärkare till god högtalarstyrka. Nycklingen är helt knäppfri och låter bra.

I mitt fall har jag byggt kretsen som ett luftbygge på en bit kopparlaminat som stoppats i en liten högtalarlåda. En volymkontroll och Till/Från omkopplare samt DC-jack som passar till en standard 12 V batterieliminator tillkommer.

Medhörningsoscillatorn är fast monterad på väggen i mitt radiomuseum och med en ca 5 m tunn kopplingstråd som antenn längs taklisten behövs det bara någon enstaka watt från valfri sändare. Det är ett synnerligen bekvämt sätt att ordna medhörning särskilt när någon sändare skall provas temporärt.

Transistorerna som används är typ NPN BC547 och PNP BC557 eller motsvarande. Alla dioder typ 1N4148.

@

Loppis hos Hörby Radioförening den 21 maj

Hörby Radioförening (HRF) anordnar medlemsmöte med loppis lördagen den 21:e maj kl.10-13. 

Ta med vänner och bekanta som är intresserade även om dom inte är medlemmar. 
Vi bjuder på fika så det är bra om du meddelar hur många som kommer så vi vet hur mycket vi skall köpa in. Det blir även en enkel loppis med möjlighet att ta med ett mindre antal föremål och sälja. Bord kommer finnas utomhus vid fint väder, annars inne. Har du hittat någon intressant apparat som du vill visa får du gärna ta den med dig.

Föreningen har nyligen fått en donation från en nedlagd Radio-TV-butik och föremål från denna kommer att säljas. Utställningen har också fått en liten ansiktslyftning.

/Hörby Radioförening (HRF)

Mer info och vägbeskrivning till museet

ESR Årsmöte 2022 i Hörby

Söndagen den 24 april avhölls ESR Årsmöte 2022 i Hörby Radioförening (HRF) lokaler.

Efter årsmötets formaliteter ägnades dagen åt föredrag och visning av medlemmarnas projekt. Som vanligt fanns gott om loppisprylar som bytte ägare.

Morgan SM6ESG passade på att slå ett slag för de högre frekvenserna och visade sin 23 cm planka som är ett 50 W PA-steg med två stycken 2C39BA. Den har några år på nacken och är sedan många år ersatt av modernare konstruktioner med transistorer.

Den tidstypiska radioverkstaden i 60-tals stuk fick dagen till ära fungera som kök.

Interiör av 10 kW mellanvågssändaren från 1928 som ställts upp i museet. Ett vackert bygge i grova väl tilltagna järnstativ där stor möda lagts på mekaniken och kopplingsledningar av grov blanktråd bockad i 90 graders vinklar.

Museet samlingar omfattar förutom ett stort antal rundradiomottagare, bandspelare och TV-apparater även en avdelning med militär och kommersiell radiomateriel.

På vinden förvaras diverse apparater, komponenter och reservdelar från Hörby Rundradiostation. Röravdelningen innehåller ett par tusen rör av alla slag. Från små mottagarrör till större sändarrör.

Den 3 september planeras Veteranljuddagen med bakluckeloppis, försäljning av rör och komponenter på vinden. Som vanligt blir det också föredrag och rundvisning i museet.

@

LPF för 144 MHz PA-steg

För att dämpa övertonerna från mitt hembyggda 1 kW 144 MHz slutsteg med trioden GS-35B behövdes någon form av filter. Antingen bandpass- eller lågpassfilter. Olika lösningar simulerades.

Ett 5-poligt Chebychev lågpassfilter designades med hjälp av programmet Elsie. Kondensatorerna i prototypen tillverkades av runda aluminiumplattor som svarvades ner till beräknad diameter som skulle ge rätt kapacitans med 1 mm PTFE som dielektrikum. Spolarnas induktans mättes in till beräknade värden enligt Elsie med hjälp av Nätverksanalysatorn. Den första funktions-prototypen fungerade utan handpåläggning och visade bra data.

I den slutliga konstruktionen används en kapsling bestående av ett utfräst Al-block försett med en mellanvägg och lock. Mittkondensatorn på 33 pF delades upp på två belägg om vardera 16,5 pF som monterades på var sin sida av mellanväggen. Det ger fyra kondensatorer med nästan samma fysiska storlek.

Det färdigbyggda lågpassfiltret med 7/16 kontakter.

Kapacitanserna tillverkades av svarvade kopparskivor som gängats M4. Spolarna gjordes av 2 mm koppartråd och är inlödade i de gängade mässingspinnarna som försetts med 2,1 mm hål i ändarna. Konstruktionen blev stabil och krävde ingen intrimning alls. Detta gäller under förutsättning att kapacitanser och spolar noga mäts in exakt innan de löds ihop. Spolarna kräver en enkel mätjigg som kan kalibreras så att mätplanet där spolarna ansluts definieras. Hänsyn togs också till strökapacitanserna som mittstiften i 7/16 kontakterna tillför. I detta fallet 2,2 pF som ingår i de båda 15,8 pF kondensatorerna.

Insertion loss på 144 MHz för enbart filtret, räknat från 7/16 kontakternas lödanslutningar, mättes till 0,06 dB. Dämpningen av 2:a övertonen på 288 MHz visade -20 dB och 3:e övertonen på 432 MHz är -40 dB ner. Tillsammans med grunddämpningen i slutstegets 1/2-vågs anodkrets erhålls mycket god undertryckning av alla oönskade signaler.

@

Stämning 1937

Bland pappren efter Egon SM7PP (SK) hittades en stämning till SSAs 7:e distriktets julfest 1937 i Malmö.

Kul tilltag som säkert uppskattades.

Den kammarlärde Egon SM7PP tog stämningen på allvar och även Henry SM7XU finns med på bild.

@

144 MHz portabelt tidigt 60-tal

Några bilder ur mitt historiska bildarkiv. Här är det Åke Lindvall SM7BE som lånat servicebussen för att köra 144 MHz från höjderna på Romeleåsen några mil sydost Lund.

Teleskopmasten var fast monterad på bussen och användes även för att utröna huruvida TV-mottagning var möjlig och för att bedöma hur stor antenn som behövdes.

VW-bussen med Hörby kanal 2 eller Danmark kanal 4 antenn i teleskopmasten utanför Radio & TV-affären på Stora Södergatan i Lund.

Dags att upprätta station på Romeleåsen.

144 MHz antennen bestod av sex stycken stackade dipoler med reflektorer – totalt 12 element. Vanlig antennlösning på den tiden.

Klart att dra ut masten till fullhöjd.

Platsen man valt ligger högt upp på sydsluttningen av åsen med fri horisont mot Danmark i väster och Tyskland i söder.

Ett klaffbord och en bekväm soffa ser det ut som.

Ett hopp fram till i början av 70-talet

Fr v Rolf SM7DEZ (SK) – okänd – och Bosse SM7DQN (SK)

Ett nytt gäng med Sven SM7DTT, Rolf SM7DEZ och Bosse SM7DQN tog över från samma plats i början av 70-talet och körde Region 1 testerna därifrån under några år.

Sven SM7DTT

Ja, så gick det till…

Sv/v foto SM7BAE (SK)

@

Översyn av en Drake C-Line modell 1972

Gamla radioapparater behöver översyn och rundsmörjning då och då. Nu var tiden kommen till en Drake C-line årsmodell 1972. Dessa gamla trotjänare går förvisso sällan sönder men de mekaniska detaljerna som omkopplare och kugghjul blir trögare när smörjfettet stelnar.

Jämfört med mer moderna radioapparater är Drakes produkter servicevänliga. När höljet och bottenplåten skruvats av är i princip allt tillgängligt för fullständig genomtrimning, mätning, felsökning eller som i detta fallet bara uppsmörjning. Komponenterna som användes 1972 är generiska och lätta att ersätta med nya moderna. Inget är special så de kommer säkerligen att kunna hållas vid liv minst hundra år till.

Drake C-Line var en av de bättre stationerna för seriös DX och contesting då det begav sig på 70-talet. De få rattar och vred som finns på fronten är de som behövs. Varje ratt har en (1) dedikerad funktion så det är svårt att irra bort sig så som i de moderna apparaternas menysystem i sju lager.

Apparaterna är åter på plats i den museala avdelningen tillsammans med diverse WWII surplus, gamla hembyggen och några fartygssändare. Elbuggen är en Squeze Key även denna från tidigt 70-tal.

@