Det här med små portabelantenner verkar ligga i tiden och på begäran så lägger jag ut några fler bilder på hur jag löst saker och ting. Sedan den senaste utgåvan har konstruktionen modifierats för att reducera vikt och volym. När jag bygger så låter jag det ena ge det andra och ser inga problem i att förkasta tidigare lösningar och börja om på ny kula. Tid finns det gott om och råmaterialet för projekt som dessa representerar inga större summor. Att arbeta i verkstaden är dessutom rogivande.

Det stora kitet innehöll två kompletta antennsystem och i princip är det dessa två system som delats upp i två separata kit. Möjligtvis blir det lite mer bekvämt så. Baktanken med projektet är att finna en kombination av antennmateriel som kan passa till små backpacking DX-peditioner typ ta med radion på charterresan där det primära målet inte är att köra radio men där det ändå kan vara kul att ha möjligheten.

Det lilla kitet blev 44 cm långt och väger 1,5 kg. En axelrem syddes på som gör det lätt att transportera. Om ryggsäck kommer på tal – man vet ju aldrig – så går det ju att spänna fast paketet på den också.

Fyra fack rymmer mast, stagpinnar, antennen och div tillbehör.

Från vänster masten som består av 5 stycken 43 cm långa sektioner som kan skarvas ihop. Därefter stagpinnar för stag och radialer. Antennen som tidigare av modell Ra200 8 sektioner med tre 43 cm långa skarvbara toppsektioner. Det grå PVC-röret är en strömdrossel eller 1:1 Balun som det egentligen är. Två radialer och två staglinor plus en bit koaxialkabel. Med dessa prylar går det att få till egenresonanta GP-antenner för 14, 18, 21, 24 och 28 MHz banden. Alla med låg SVF och klara att ansluta till radion.

Masten består av 43 cm långa sektioner av 20 mm stålrör med godstjockleken 0,15 mm. Väger knappt något men är otroligt starka. Bilden ovan visar undre sektionen som försetts med en spets för att lätt kunna tryckas ner i marken eller sanden. Antennhuvudet används för vrida röret om det behöver borras i hård mark samt för att dra upp röret igen. Har provats i den skånska lerjorden och även på sandstranden och fungerar perfekt.

Här är pinnen instoppad i hylsan och ger ett stadigt grepp i “borren”.

Den skarpsynte har kanske redan noterat att rören som används är vanliga kvastskaft som kapats ner. Som skydd för borrspetsen används plasthylsan som fanns på skaftet. Lagom friktion för att trycka på och skyddar ju så att spetsen inte tränger igenom tyget i antennfodralet.

Mastsektionerna har försetts med korta rörstumpar av 20 mm al-rör. Måtten passade så fint att rören kunde knackas in med en hammare och hålls på plats med fyra körnslag. Enkelt och lika stabilt som vanliga tältstänger.

Hela antennen ihopmonterad. Två radialer kan användas som stag om det inte går att få ner marksektionen (vid bergig terräng). De två vita linorna är också staglinor. De är försedda med nyckelringar i ändarna som passar att trä över maströret som bilden visar. De går också att koppla på öglan i stagpinnarna eller bara hängas över stagpinnen som bilden visar.

Samma koncept men nu med Buddipole antennhuvud VersaTee monterat. Alla antenndetaljer har 3/8-24″ UNF gänga så allt passar i alla kombinationer.

För att ansluta radialerna och avlasta dessa mekaniskt tillverkades dessa två skruvar av 10 mm mässingstång som gängades 3/8-24″ och borrades för att acceptera banankontakter.

Radialerna är 6,4 m långa och försedda med flatstiftkontakter i mitten. För 10 och 14 MHz används full längd 6.4 m och för 18, 21, 24 och 28 MHz halva längden 3,2 m.

Vill man packa kitet mer kompakt så ryms strömdrosseln inuti maströret liksom antennfäste och alla stagpinnarna. Även Ra200-antennen kan fördelas på två maströr och omkretsen på antennkitet reduceras ganska mycket.

Nu är frågan om denna delen av projektet är färdigt eller om det finns mer att riva i innan det blir dags att åka iväg.

/Bengt

BNC-anslutningen till mittfästet för portabelantennen har snyggats till en aning. De lösa ledningarna med kabelskor fungerade i och för sig bra men tillförde en aning för mycket induktans vilket medförde att resonansfrekvensen på de högsta banden halkade ner c:a 100 kHz. Detta jämfört med mitt egentillverkade mittfäste som antenn- och radiallängder ursprungligen anpassades för.

Ett T-format kopparbelagt glasfiberlaminat klipptes till och de lösa ledningarna ersattes med en kort bit flexibel 50 ohm koaxialkabel. På undersidan är skärmen förbunden med röd och svart terminal och innerledaren till den blå där radiatorn är påskruvad. Genom att lossa på den svarta muttern och lägga en isolatorbricka undet T-kortet samt förbinda blå och svart terminal med en jumper så blir det möjligt att använda mittfästet även till en horisontell dipol – om nu det skulle behövas.

Ett annat alternativ är att göra ett vändbart kort med konfiguration för GP på ena sidan och dipol på den andra sidan. Kanske jag snidar till ett sådant en dag.

Glasfiberlaminatet och koaxialkabelns öppna ändar impregnerades med hemlagad Schellack och sprit på äkta flingor i styv konsistens. Det ger en vacker rödaktig ton som påminner om WWII-surplus där många komponenter skyddades just på det viset.

Nästa lilla projekt har varit att samla ihop alla antenndetaljerna i ett fodral med sydda fack för respektive pinal.

Packat och klart så är detta den kompletta portabelstationen i två bördor. Radioutrustningen komplett med batterier för 12 timmars ihärdig pile-up samt inbyggd loggdator och tangentbord m m väger knappt 5 kg med bärrem. Antennpaketet med alla nödvändiga tillbehör och en del “bra att ha” väger 4 kg. En bärrem skall sys på det paketet så det blir lätt att hänga över axeln.

Tyget som är av 100% tätvävd bomull påminner lite om canvas men är lättare. Sydda kanaler för de olika antenndelarna. I de bredare facken finns gott om plast för trådar och linor m m. Det finns även ett fack där en inplastad lathund för antennernas sammansättning med mått m m skall få plats. En dummy syns på bilden längst till vänster.

Tygstycket är medvetet väl tilltaget och det skall monteras öljetter i hörnen som tillsammans med en längsgående kanal för en tunn lättviktstältstång typ båge för Igloo-tält som elegant konverterar tyget till solskydd. Det kan nog behövas på en del platser som skall besökas.

De vita pinnarna till vänster i bild är av 5 mm glasfiber och kan användas som stagpinnar och för att fästa radialer eller solskyddet. Därefter tre 42 cm långa skarvbara sektioner till Ra200-antennen som då får en totallängd av 5 m eller en kvartsvåg för 14 MHz. De längsta rören är dels en markpåle för att fästa en teleskopisk antennmast som blir 1,7 m utdragen. I toppen skall mittfästet till GP-antennen sitta. Den gula litet tjockare saken är en 7 m lång glasfibermast som kan bära dipoler för 14, 18 och 21 MHz vilka finns med i paketet. Dipolerna kan hängas som inverterade V eller ett ben vertikalt och det andra benet lutande i förbindelseriktningen. Sen kommer allt krims krams med radialer och linor, två sorters mittfästen, adaptrar, minispolen för 10 MHz och några extra trådar som kan vara bra att ha. Längst till höger ytterligare 4 stagpinnar modell lite längre som primärt är avsedda för förankring av radialerna i marken så att de kommer på lagom höjd.

GP-antennen kan m,ed enkla handgrepp konfigureras för 10, 14, 18, 21, 24 och 28 MHz med låg SVF. Ingen avstämning nödvändig. Paketet innehåller alltså två helt kompletta antennsystem och vill man spara på vikten vid långa vandringar på klippor och i naturen så räcker det ju med att ta med ett av systemen. Då stannar vikten på drygt två kilo för antennerna – och solskyddet – .

/Bengt

Antenner och mekaniska detaljerna till antenner är alltid intressanta att studera och filosofera över. För en tid sedan utvärderade jag Ronnie SM7DKF Buddipole antenn som skall användas på vår kommande DX-semester till VP5 och J6. Resultatet var övervägande positivt även om jag noterade några svaga punkter i den mekaniska konstruktionen.

Buddipole-systemet som helhet är annars väl genomtänkt och de ingående delarna i antenn-kiten kan kombineras på många olika sätt allt efter omständigheterna och hur det ser ut på antennplatsen.

På St Lucia isl J6 kommer vi att sammanstråla med sex jänkare bl a Budd W3FF och Chris W6HFP som är ägare till Buddipole Inc. i USA. Gruppen vi deltar i kallar sig Buddies of Carribean där ett gäng om åtta pers åker till någon trevlig ö för att köra radio en vecka. Tanken är också att få tillfälle att tillsamman med andra “Buddipole-användare” utvärdera sina produkter och så klart skapa lite reklam kring dessa. På St Lucia kommer vi alla att ha antenner som på ett eller annat sätt innehåller minst en Buddipole detalj. Helst vill jag ju använda egna hemmasnickrade prylar men får väl vika mig för grupptrycket denna gång men tummar inte på antennernas verkningsgrad.

Häromdagen ankom ett Buddipole mittfäste (VersaTee) och en s k minispole som jag kan använda till mitt eget antennsystem.

I originalutförande ansluter man en ganska lång RG58 koaxialkabel med några påmonterade ferritrör (1:1 strömdrossel) i änden och som är försedd med två korta ledningar med påvulkade 2,5 mm stiftproppar. Dessa kan pluggas i på flera sätt beroende på om man vill använda mittfästet till en dipol eller GP. För att fästet skulle passa till mitt system med mina lågförlust- och lättviktskablar typ Airborne 5+ monterade jag på en vridbar bygel med en BNC-kontakt. I stället för 2,5 mm stiftproppar valdes kabelskor som passar i 1/4″-20 terminalerna på mittfästet. Det ger samma frihetsgrader som i orignialutförandet.

Pinnen med svarta knoppen på bilden ovan är en adapter för att kunna montera mittfästet på min egen antennmast alternativt direkt på portabelstationen.

När jag laborerade med Ronnies DKF:s Buddipole noterade jag att radialerna som jag anslutit till skruvterminalerna inte gjorde kontakt i terminalskruven. Enligt manualen skall dock radialerna anslutas i den stora gängan med en specialskruv som jag inte hade. Hur som helst genom att svarva till några mässingsbrickor och gänga dessa invändigt så löstes kontaktproblemet. So far so good. En sådan ring syns på bilden ovan. Utan ring – ingen säker kontakt eftersom både fästet och muttrarna är av plast.

Antennfästet med “minispolen” monterat på antennmasten.  I toppen är Ra200-antennen påskruvad. Gängan är 3/8-24 UNF och när gängsnitt och tappar anlänt från England så skall jag tillverka några egna anslutningsskruvar för radialerna med dragavlastning så som jag vill ha det.

Spole och fäste i “transportläge”.

Induktansen i minispolen visade sig passa utmärkt till min befintliga 14-28 MHz portabelantenn som nu utökats med 10 MHz.  I de olika Buddipole-kiten ingår större spolar så att man kan täcka även de lägre frekvensbanden men givetvis på bekostnad av verkningsgraden. I mitt fall nöjer jag mig dock med 10-28 MHz. Skulle andra lägre band bli aktuella att aktivera så får det bli med improviserade trådantenner som klipps till på plats.

/Bengt