Jag har grävt fram de gamla rullbanden från DX-perioden 1966-69 och håller nu på att digitalisera en del av innehållet. Det är en stor bandsamling med många intressanta inspelningar som väcker många minnen till liv. Mottagarna jag använde på den tiden var vanliga träradios, dvs rundradiomottagare med LV, MV och ett antal kortvågsband. De större modellerna, radiogrammofonerna, hade fem kortvågsband och god bandspridning. För att lyssna på SSB-sändningar i en sådan AM-radio använde jag lokaloscillatorn i en andra träradio som inteferensoscillator, BFO. Det var en del trixande för att få lagom styrka och för att hålla frekvensen konstant. Båda apparaterna drev ganska friskt och man fick följa efter med stationsinställningsrattarna hela tiden. Apparaterna fick inte stå för nära varandra för då blev BFO-signalen för stark.
I slutet av 1966 upptäckte jag de s k Point to Point stationerna som körde sina inställningsslingor timma efter timma. Det skulle ta ganska lång tid innan jag förstod vad det var för konstiga sändningar och i vilket syfte. En station som jag hörde ofta och sen kväll på de högre frekvenserna kring 20 MHz var “Televerket i Stockholm”. Stationen var vrålstark här i Lund och ofta helt ensam sent på kvällen då de högre frekvensbanden var döda. Det skulle visa sig att sändaren stod i Hörby bara 37 km härifrån men det visste jag inte då 1967.
Inspelning gjord våren 1967 på en Grundig TK-12 rullbandspelare.
Sändaren i Hörby som modulerades via telefonlinje från Stockholm var avsedd för den fasta trafiken mellan Sverige och många andra länder. Ibland hörde man Stockholm ropa på New York eller Rio de Janeiro för att koppla upp ett telefonsamtal eller bara överföra ett meddelande. Men största delen av tiden var det testslingan som kördes. Mycket låg trafik.
Under något års lyssnande hann jag fånga in knappt 100 sådana Point to Point stationer från hela världen. Alla de franska kolonierna var mycket aktiva på flera frekvenser. Reersö Radio i Danmark och Godthåb Radio körde sina slingor liksom Britterna med sina Cable and Wireless stationer i Aden och på Barbados m fl. Det finns många inspelningar på de gamla rullbanden och kanske jag lägger upp några till sedan.
När jag spanade över kortvågsbandet med min SDR-mottagare den 11 augusti 2015 noterades en vrålstark station som sände en talad testslinga med några olika musik-snuttar. Jag lyssnade en god stund och sedan igen vid flera tillfällen de närmaste dagarna. Testslingan fortsatte mala på. Man uppgav en något anonym e-post adress test@gmail.com och jag rapporterade helt kort att sändningen hördes bra plus att jag ställde några frågor om syftet, var sändaren var belägen, sändareffekt och antenner. Inget svar och allt föll i glömska igen.
Så plötsligt idag den 28 jan 2016 damp ett digitalt QSL-kort från Dave G4OYX ner i min inbox.
“Hello, Thank you for your report and I confirm the details are correct. These transmissions were to fault-find on a 300 kW sender at the UK HF transmitter station at Woofferton. The engineers needed a long test time as the fault was of an intermittent nature.
Babcock, Woofferton is the only remaining UK HF sender broadcast station and also is the only one with this transmission test audio and email address. The audio is contained in a file playout system and incorporates non-copyright music and voice announcements from one of the employees at the transmitter site.
73 Dave G4OYX, (Retired) Senior Transmitter Engineer Woofferton 1982-2012.”
Ja, det var ju både oväntat och trevligt! Filmerna är sevärda och sidan med historiken kring Wofferton ser också ut att innehålla mycket intressant läsning. Tur att det finns jättegott om tid och dygnet har 24 timmar. Vad skulle man annars gjort?
Provsändningarna från Karlsfält på 1179 kHz är nu inne på slutspurten och upphör när tillståndet från PTS löper ut den 31 januari 2016. Än finns det alltså möjlighet att lyssna och även få ett QSL-kort om turen är framme.
Under provsändningarna i samband med VeteranLjuddagen i september 2015 var sändaren placerad i direkt anslutning till Hörby Radioförenings utställning i Östra Sallerup. Därefter flyttades anläggningen till Karlsfält som är just den plats där Hörbys första mellanvågssändare var belägen mellan 1928 och 1937. Karlsfält ligger ca 5 km söder om Hörby.
Inspelningen ovan är ett smakprov på hur sändaren hörs idag här i Lund på 36 km avstånd på en aktiv s k magnetisk loop-antenn med 60 cm diameter placerad 1 m över marken i trädgården. Ungefär lika bra hörs det i en bättre bilradio. Samma loop-antenn som använts för fältstyrkemätningarna som genomförts.
Sändaren täcker i princip hela Skåne även om signalerna i periferin på 60-70 km avstånd är mycket svaga. Tal är läsbart på de platser där det inte finns några lokala elektriska störningar men lyssning på musik skulle naturligtvis inte varit njutbar, inte ens för oss som är vana att lyssna på svaga kraftigt störda signaler.
Som stationsidentifikation körs en ändlös c:a 20 minuter lång talad slinga med historiska fakta om den första Karlsfältsändaren som byggdes 1928 fram till drifttagningen av “nya radiostationen” 1938 med sin 127 m höga halvvågsantenn för mellanvåg. Sändningarna pågår kontinuerligt dygnet runt alla dagar i veckan utan avbrott. Sändningarna är för mättekniskt ändamål och PTS har beviljat tillstånd för sändningarna.
Sändaren är på 20 W och den effektivt utstrålade effekten (ERP) från antennen är genom noggranna fältstyrkemätningar på 1 km avstånd och med kalibrerad mätutrustning beräknad till 2,57 W. ( I infoslingan anges 5 W som vi först hoppades på att få ut).
Antennen består av en 15 m hög vertikalantenn som försetts med toppkapacitans i form av fyra 30 m långa topplinor samt fyra 56 m långa radialer upphöjda 1 m över marken fungerar som jordplan.
Under vintern 2015 har ett stort antal fältstyrkemätningar genomförts längs stråk i flera riktningar för att dels undersöka huruvida mätresultaten korrelerar med 1928-års mätningar som då utfördes av Radiobyrån vid Kungliga Telegrafverket och dels för att jämföra med moderna beräkningsprogram som numera finns tillgängliga.
Mätresultaten visar förvånansvärt god överensstämmelse med de gamla mätningarna och stämmer också fint med de beräknade värdena.
Under hösten och vintern har ett hundratal lyssnarrapporter kommit in från inte bara Skåne och angränsande landskap utan också så långt bort som Parkalompolo i Pajala socken, ett avstånd om 140 mil.
DX-aren Jan Oscarsson skickade nedanstående ljudfil på hur det lät på eftermiddagen den 24 oktober 2015 i Parkalompolo där han och ett gäng andra mellanvågslyssnare åkt på en expedition för att i en stuga i skogen jaga svaga signaler i en totalt störningsfri radiomiljö.
Några dagar senare fångade Alf Persson sändningarna från samma plats i Parkalompolo. Då lät det så här:
Imponerande hörbarhet tycker jag. Tänk att bara några ynka watt kan nå så långt.
Första rapporten från Finland. Det är Patrik Willför 4 mil söder om staden Vasa som snappat upp signalerna med sin Perseus SDR och 450 m långa Beverage-antenn i riktning mot Spanien.
Mer information om några av de inledande mätningarna finns i ESR:s tidning Resonans http://resonans.esr.se/
Projektet är ett samarbete mellan Hörby Radioförening, som i sitt museum förvaltar arvet efter Hörby Rundradio, och Föreningen Experimenterande Svenska Radioamatörer (ESR). Totalt har ett 30-tal personer i de båda föreningarna varit direkt inblandade på ett eller annat sätt med förberedelser, upprättande av stationerna, mätningar och utvärderingar. Ett kul och givande projekt på alla sätt och vis då några av oss historieintresserade fått tillfälle att gräva djupt i de gamla arkiven i museet och som bevarats åt eftervärlden.
Sända eller lyssna, eller både och, det är frågan. Året som gått gav sannerligen inte många kontakter i loggboken. Förutom DX-semestern på Tilos isl där det kördes ett drygt tusental morsetelegrafikontakter med min 10 W portabelstation så blev det noll och intet från hemmastationen. Nytt rekord i inaktivitet. Trots att kilowattslutsteget kan slås igång och sändaren står stand by och Yagi-antennerna inte blåst ner i vinterstormarna.
Men desto mer har jag lyssnat med fokus på såväl mellanvåg som kortvåg. Inte så värst mycket finns kvar att höra om man jämför med hur överfulla banden var på 60-talet när jag började min radiobana just DX-ing och rundradiolyssning. Men om man gräver djupt i bruset så dyker det upp små guldkorn då och då. Å andra sidan är lugnet rogivande och med en SDR-radio med hög upplösning i spektrumdisplayen så går det lätt att finna stationerna och hålla full koll på vad som händer. Flera timma kan ägnas åt att bevaka ett 100 kHz segment och ibland blir man förvånad över så många konstiga signaler som dyker upp och lika fort försvinner igen. Det blir lite som fågelskådning där man sitter på pass och spanar i en smal sektor. Hoppsan, där kom en Koltrast från Danmark – ungefär så.
Den senaste veckan har jag mest ägnat åt lyssning på 60 m tropikband som var mitt favoritband på 60-talet med alla lokalstationerna från Brazilien m fl länder i Sydamerika. Numera är det betydligt färre och tystare.
En station åt andra hållet och som jag följt under nästan två veckor är ABC Alice Springs Local Radio i de centrala delarna av Australien. Sändaren är på 50 kW uteffekt och antennen en dipol på 40 m höjd avsedd för NVIS-utbredning.
Alice Springs hörs alldeles utmärkt på en helt störningsfri frekvens 4835 kHz redan från 16-tiden på eftermiddagen till c:a 22 på kvällen när solen går upp där på andra sidan. Signalstyrkan har pendlat mellan -70 dBm som starkast ner till -90 dBm när bandet öppnar upp eller de dagar konditionerna har varit betydligt sämre än normalt.
Sådana här stationer kan även användas som radiofyrar för att indikera hur pass bra eller dåliga konditionerna ner mot Australien korta vägen kan förväntas vara på angränsande band 3,5 MHz och 7 MHz.
Här kommer en inspelning på hur det låter när konditionerna är normala som de är idag. Signalstyrka -75 dBm i medeltal.
Inspelningen är gjord på 4835 kHz den 2/1 2016 kl 19,35 UTC.
Mottagare är en Winradio WR-G33DDC och antennen en dipol för 160 m på 28 m höjd i matningspunkten. Jag har även lyssnat på en 60 cm aktiv magnetisk loop-antenn placerad 1 m över marken här ute i trädgården och den ger ungefär samma hörighet. Möjligen aningen brusigare men marginellt. Så det behövs inte mycket antenn för att fånga upp långväga signaler som dessa.
