För några månader sedan fann jag av en slump “min” allra första radiobygglåda på en begagnatsajt i Schweiz. Annonsen var då redan flera månader gammal men jag tog chansen och tillskrev säljaren. Jodå, bygglådan fanns kvar men att skicka den utomlands gick inte för sig. Priset var symboliskt och frakten skulle bli dyr och det var allmänt krångligt. Ganska irriterande då jag periodvis letat efter denna “min” bygglåda sedan början av 80-talet då jag insåg att jag saknade den, enbart av nostalgiska skäl naturligtvis.
En kompis, HB9ATU kontaktades och efter div osannolika sammanträffanden så kunde han avhämta lådan i Bern i samband med ett jobb där och sedan ta den med sig hit till Sverige som han skulle besöka i julhelgen. Kan det bli bättre? Så idag nästan på dagen 49 år senare så fick jag återse min fina bygglåda.
Den ursprungliga bygglådan var en julklapp 1965 då jag var 12 år gammal. Den blev inkörsporten till radiohobbyn via rundradiolyssning och pillande i radioapparater som sedan ledde till morse och amatörradiocertifikat.
Bland de 20 projekten som kunde byggas så var telegrafisändaren nog den mest spännande för en 12-åring. Någon telegrafi kunde jag dock inte på den tiden men på sista sidan i instruktionsboken fanns morsealfabetet i form av prickar och streck så nog gjordes det tappra försök alltid.
Lådan jag fick som tidig julklapp idag var helt komplett så när som att telegrafinyckeln saknades. Att få tag på en sådan i original lär bli svårt om inte omöjligt men det går kanske att improvisera och skriva ut en ny i en 3D-skrivare. I all sin enkelhet är det ju bara en bärare av plast med samma storlek som batterihållaren men med ett fjädrande metallbleck och plastknopp. En enkel sak.
Ett av de större projekten som beskrivs är en mellanvågs- alt kortvågsmottagare med en germaniumdiod i detektorn och två germaniumtransistorer i LF-steget. Bygget visade sig fungera utmärkt och Radio Luxemburg på 1440 kHz dånade in med hög ljudstyrka i kristallörontelefonen nu i kväll. Så man kan då förmoda att samtliga komponenter är i gott skick. Dock fick volympotentiometern en dos kontaktspray och vridkondensatorn motionerades några minuter för att tränga igenom oxidskikten.
Instruktionsboken är på 49 sidor och omfattar 20 byggprojekt med tonvikt på radiomottagare och sändare. Även en morseträningsoscillator, tongenerator, intercomanläggning, LF-förstärkare samt signalföljare kan byggas.
När jag studerar hur projekten beskrivs slår det mig att detta är en fullständig radiokurs på en nivå långt över de certifikatsprov som använts i Sverige de senare 20 åren. På en sida med rubriken “Advanced study on proporties on transistor – on Alpha and Beta” får man en inblick i transistorernas egenskaper och på andra sidor avhandlas principerna för A2-modulering samt hur transistorer biaseras. Faktiskt väldigt avancerat med tanke på att dessa 60-tals radiobygglådor primärt vände sig till unga teknikintresserade tonåringar.
Utöver en komplett uppsättning prylar enligt innehållsförteckningen i lådan fanns div reservdelar och även helt obestyckade komponentbärare.
Det var ett kärt återseende efter snart 50 år och jag skall bygga mig igenom de 20 projekten under julhelgen och passa på att mäta upp sändarna på spektrumanalysatorn för att fastställa ungefär hur mycket uteffekt de ger. Då 1965 lyckades jag medelst långa antenntrådar längs häcken i tomtgränsen överbrygga avståndet 50 m med tonmodulerad telegrafi. Jag minns att signalerna var pyttesvaga på den långa distansen. Men spännande var det!
/Bengt