C-pole antennen ersattes med en horisontalpolariserad 1/2-vågs dipolantenn med matningspunkten på c:a 7 m höjd för att jämföra mot GP-antennen på låg höjd. Denna kombination har provats några gånger tidigare med nära nog identiskt resultat. När det gäller antennexperiment så bör det påpekas att en gång är ingen gång. Många saker kan ställa till det. Slumpen och varierande konditioner m m. Därför bör experimenten upprepas vid olika tillfällen för att testa reproducerbarheten i mätningarna.

Dipolen monterades med matningspunkten på 7 m höjd i en glasfibermast. Dipolbenen spändes ut med långa linor så att ändpunkterna hamnade på c:a 6 m höjd.

GP-antennen monterad som tidigare på radiolådan.

* SK7CQ sände med 10 watt på GP-antennen.
* SK7OB sände med 10 watt på dipolen.

W3LPL

KM3T

Ja, det är väl ganska tydligt att dipolen hamnade högst i dagens försök. Uppskattningsvis 3-5 dB.

Det står också klart att en höjning av GP-antennens matningspunkt från 25 cm till 1,7 m ger c:a 1 dB högre antennvinst.

Nästa antenntyp som skall utvärderas gentemot den låga GP:n är en vertikal koaxialdipol försedd med en strömdrossel för att isolera/bryta av det undre antennbenet c:a 50 cm över gräsmattan.  Den borde klå den låga GP:n men inte nå upp till den horisontella dipolens värden?

/Bengt