Leve morsetelegrafin

Utan färdigheter i morsetelegrafi skulle många nischer av radiohobbyn legat långt utanför min räckvidd. Efter snart 50 års praktisk användning av morsetelegrafin konstaterar jag att det finns minst två aspekter på denna ålderdomliga kommunikationsform. Dels den renodlat tekniska där morsetelegrafin är vida överlägsen telefonin då det gäller svagsignalkommunikation med låga effekter och med enkel radioutrustning och antenner. Den andra aspekten är morsetelegrafin som konstart men där det krävs många års ihärdig träning för att kvala in. De flesta når inte dit och kan därför inte förstå den fantastiska känslan som sakta infinner sig – efter kanske tjugo års spelande eller mer.

Att lära sig morsetelegrafi är i grunden ganska okomplicerat. Det krävs bara att man avsätter 15-30 minuter per dag i några månader. Det finns många möjligheter, lärarledda kurser eller som självstudier i form av onlinekurser på Internet. För några är det lättare och för andra som saknar tillräcklig studiemotivation, intresse och uthållighet kan det ta längre tid att nå första delmålet – att behärska alla tecknen och hjälpligt kommunicera via morse. En del har försökt om och om igen under flera år men inte orkat fullfölja kursen och kommit i mål. Men så är det ju inom alla hobbies och sporter. Radiohobbyn och morsetelegrafin passar inte alla.

När  grunden väl är lagd vidtar den egentliga lärotiden som aldrig tar slut. Precis som inom musiken så finns det flera instrument att spela på. Handnyckel, elektronisk bugg, mekanisk bugg (typ Vibroplex) och sideswipern. Störst genomslag har den elektroniska buggen  fått. Lyssnar man över kortvågsbanden så använder majoriteten av dagens operatörer elektroniska buggar i kombination med datorgenererad morse. Teckengivningen är perfekt och alla låter lika. Man kanske kan jämföra med nyhetssändningarna på Rikssvenska där alla landskapsrelaterade dialekter är bortskalade. Någon personlighet genom sändningens karaktär går inte att urskilja utöver de som gör sina misstag och sänder halvknackig morse eller stavar illa.

Näst vanligaste instrumentet är handnyckeln tätt följd av den halvautomatiska mekaniska buggen.

Handnyckeln erbjuder goda möjligheter till en personlig stil emedan det går att tänja på de enskilda teckendelarnas längd och avstånden mellan dessa. Bäst för mig låter det om teckengivningen ligger nära perfekt maskinsänd morse men ändå innehåller tydliga egenheter som bara de riktigt erfarna telegrafisterna kan uppfatta och förstår att uppskatta.  Egenheter som är skapade medvetet för att sätta personlig prägel på sändningen.

Den halvautomatiska buggen har sin största fördel i att det går att sända i relativt höga hastigheter utan att bli trött i handleden och öm i fingertopparna som vid långvarig sändning med handnyckel. Även här finns stora frihetsgrader när det gäller att forma sin egen personliga stil. Generellt kan sägas att välsänd rytmisk morsetelegrafi med halvautomatisk bugg är en fröjd att lyssna på. Särskilt när avsändaren sätter sin egen prägel på sändningens karaktär och när tillsatserna är konsekventa och inte allt för överdrivna. Salta och peppra lagom. Här kan man liksom i fallet med handnyckel tala om olika ”dialekter” på morsetelegrafin och en erfaren telegrafist behöver bara höra några enstaka tecken för att känna igen operatörens fingeravtryck.

Sist i raden vanliga instrument är det mest ovanliga. Sideswipern men som var vanlig förr i tiden.

I all sin enkelhet kan paddeln bestå av ett avbrutet bågfilsblad som föres växelvis i sidled vänster – höger – vänster mot två kontaktpoler. Prickar och streck formas genom att hålla kvar bladet mot kontaktpolerna så länge som det behövs.  Sändning med Sideswipern ger ofta en mycket karaktäristisk stil som många beskriver som mjuk, fyllig och rytmiskt rullande.

Som med mycket annat svårförklarligt i vår märkliga värld så gäller det att uppleva allt detta själv och  för att kunna förstå och till fullo njuta av morsetelegrafin så krävs många års ihärdig träning. För min egen del tog det nog närmare 30 år innan jag fick upp ögonen ordentligt för det här och jag insåg hur saker och ting egentligen hänger ihop. De första tio till tjugo åren som aktiv radiotelegrafist var nog mer koncentrerad på morsetelegrafin som en effektiv kommunikationsmetod för att nå långt, jaga DX och ta sig igenom en svårt störd radiomiljö. På senare år har morsetelegrafin fått en helt annan betydelse för mig, fullt jämförbar med att lyssna på god musik.

Om det gäller att överföra information från punkt A till B så finns det idag betydligt mer effektiva metoder än morsetelegrafi och även telefoni. Många digitala moder har högre kapacitet och med en dator som sköter trafiken så blir ju ”uthålligheten” också oändlig. Samtidigt har den nya tekniken gjort operatören överflödig även om det ibland behövs knappas en stund på tangentbordet och klicka med musen.

-Leve morsetelegrafin!

 

 

 

2 reaktioner på ”Leve morsetelegrafin

  1. Bengt,

    Well, we had our first cw QSO right after you got your ticket, and during my years in Sweden we had a few more. I never had much use for the microphone as most of my activity during those years were spent on the ”old telegraph” ( 3575 ) but as things goes, we that were youngsters in those days are now getting to be ”old farts” and many of our cw ”compadres” of those days are now gone. What I miss is the actual conversations that took place and the actual exchange of ideas, thoughts and so forth.

    As you recall, those guys mostly had their own style on their ”swingers and side swipers” and it was a true joy to listen and operate with them. It is like you say music to listen to a good ”fist”. I started learning cw in the late 50’s and developed a following of those guys, but then I had all kinds of troubles with the style during my service at S2 in Karlsborg. Guess who gave me all that grief, but that is another story.

    73 de
    Rolf
    N9FLZ

  2. Greetings all cw enthusiasts.

    Coming back to what Bengt stated above in that it will take some time to get the proper feel for CW and thus develop the rhythm/flow that comes with it. Not to forget the ease and enjoyment of copying a transmission sent with such a fist. Sorry to say it is getting more and more uncommon on the bands.

    I am privileged to live “ground wave” distance from W9ZN Bill in Chicago who usually is active on 40m ( 7030 -7040) in the afternoon/early evenings here. Bill is a joy to work/listen to and most certainly embodies everything what is meant with good cw.

    Bill occasionally use the old commercial operator’s “Ben’s bent wire” warm up routine on the air.

    https://www.youtube.com/watch?v=GMdZxnFSAAE

    The pitch on the recording is a little too high for my taste, but each of us is on his or her own on that score..

    Enjoy

    Rolf

Kommentera