Vintern har anlänt till Gamlemark

Redan i morse snöade det och snödjupet mätt på eftermiddagen uppgick till 0,5-1 millimeter. Lagom täcke för att ge mer julstämning än det ihållande regnet som plågat oss i en hel vecka.

e1

Termometern visade -5 grader och när detta skrivs mäter vi -8 grader med utsikt till under minus 10 i natt. Med skånska mått mätt väldigt kallt.

Vad kan då passa bättre än att sitta inne i värmen och experimentera med radiobygglådan. Ytterligare några projekt har provats med gott resultat.

e2

A2-sändaren som fängslade mig som nyfiken 12-åring på julaftonen 1965 har naturligtvis undersökts litet närmare.  Här ovan ses en förbättrad version där modulationsgraden kan ställas in med en potentiometer. Några andra modifieringar har också gjorts som gav en snyggare nyckling. Telegrafnyckeln är den gråa ledningen längst ner till höger i bild.

I originalutförandet lämnade sändaren -3 dBm omodulerad bärvåg på cirka 1 MHz mitt i mellanvågsbandet. Med nedtryckt nyckel hördes sändarens modulering över mer än 500 kHz bandbredd med en raspig 500 Hz ton. Några problem att ställa in mellanvågsmottagaren var det inte. Signalen var dessutom stark på en vanlig (?) transistorradio och räckvidden uppmättes till cirka 10-15 m med den medföljande sändarantennen på 5 m längd. Samt en lika lång jordledare.

e3

Med potentiometern inkopplad gick det att ställa ner modulationsgraden så att tonen lät riktigt behaglig i mottagaren. Ungefär den tonkvalitet vi hörde från fartygssändarna på långvåg 500 kHz på den tiden det begav sig. Plotten ovan visar 0 dBm i toppen och analysatorn är inställd för 100 kHz svepbredd samt 10 dB/ruta. Modulationstopparna ligger alltså ungefär på nivån -10 dBm motsvarande 0,1 milliwatt.

Bästa antennanpassning och därmed max uteffekt erhölls genom att koppla in spektrumanalysatorns 50 ohm ingång via en extern vridkondensator till sändarspolens högimpediva ände.  Cirka 200 pF seriekapacitans gav högsta uteffekt.

Den skarpögde har noterat att motstånd och kondensatorer på plastbärarna är av modernare sort. Några av originalen hade nämligen ändrat värde nästan 100% medan kondensatorerna var i det närmaste helt kass. Jag skall leta fram rätt sorts komponenter och snygga till bygglådan vad det lider. Alltid kul att ha den i ”originalskick” när projekten är avprovade och den åker upp på nostalgihyllan efter helgen.

Lådan är tillverkad av Kowa Company Ltd Tokyo Japan 1965. Företaget finns kvar än idag och på en sida om deras historia nämns de här bygglådorna i samband med produkter för utbildningsändamål. Numera sysslar man med helt andra saker inom andra brancher.

Finns det någon bland läsarna som sett eller haft denna låda eller snarlika bygglådor så vore det kul med feed back. Min bedömning efter att ha lusläst manualen och byggt några projekt är att den täcker radioområdets absoluta grunder och den ungdom som mixtrat med det här på 60-talet har säkert fått många aha-upplevelser som sedan gett upphov till mer sökande efter svaren på följdfrågorna som måste ha uppstått. Så var det bevisligen för mig i alla fall.

En sak jag minns från tiden 1965-66 är att engelskan ställde till problem och att vår engelsklärare i skolan inte kunde förklara de tekniska begreppen som var okända för henne. Kanske inte så konstigt då motsvarande text på svenska skulle vara väldigt svår för alla som inte visste något om radioteknik alls. Inte mer än att rören i träradioapparaterna brändes och att man kunde få hemska stötar trots att stickkontakten var uttagen ur väggen. Konstigt tyckte man då.

/Bengt

4 reaktioner på ”Vintern har anlänt till Gamlemark

  1. Jag hade också en bygglåda från Philips. Den är tyvärr borta sedan länge, men jag minns att man där trädde gemliknande byglar från undersidan av en plastplatta försedd med (mängder av) hål. Från ovansidan tryckte man ner en fjäder och i den klämbygel som bildades anslöt man komponenterna. Dessa var ”vanliga” axiella som inte satt på några hållare. Vill minnas att man byggde diverse blinkande saker samt som toppen på verket en liten AM-mottagare. Detta kan ha varit i slutet av 60-talet.

  2. Hade samma låda som -GXV, Philips EE1003 med olika påbyggnadslådor att önska sig till diverse bemärkelsedagar. Dock kommer jag inte ihåg att det fanns någon sändare att bygga. Jag minns dock hur de flesta byggförslagen avverkades av Christer -XWM och mig och hur vi envist försökte att förstå hur det egentligen funkade. Det fanns en CW-oscillator med en ganska bristfällig nyckelkonstruktion i masonitpanelen, men på den tiden sålde Classe riktiga prylar och man kunde köpa en telegrafinyckel i metall som fick komplettera bygglådan.
    Bygglådorna är sålda, men telegrafinyckeln finns kvar och funkar fortfarande…

  3. Hade också en EE1003. Många kvällars lyssnande till Tony Prince på Radio Luxemburg med AM-mottagaren. Dock ingen sändare i den byggsatsen. Men jag kommer ihåg att jag fick låna hem grejor från grundskolan där man kunde bygga en mellanvågssändare med ett rör. Fina grejer :).
    Bengt, det blev tyvärr bara ett QSO med dig på din resa. Såg dig ibland i klustret från spotters i sydeuropa, men jag hörde dig inte.

  4. Denna låda gav mig klåda. Att bygga morsetränaren för att lära mig telegrafi gjorde att en del tyckte att man hade mani.

    Bygge efter bygge avverkades till förnöjelse, det skulle senare leda till en böjelse.
    Att lyssna och åter lyssna, notera och komma ihåg. Man lärde sig att vissa saker var båg.

    Efter avslutad examen på gymnasiet och med ett intresse för radio, började man leka tjuv och polis. Senare skulle det visa sig att intresset för amatörradio och telegrafi skulle stå resten av resan bi.

Kommentarer inaktiverade.