Efter en lång resa med försenade flyg kom vi hem igår kväll. Väskorna är uppackade och det är tid att sammanfatta intrycken från resan. I korta drag så är jag nöjd med portabelstationen och antennlösningarna som fungerat helt utan missöden.

Totalt avverkades 5550 QSO på CW varav 5500 uteslutande från naturen i grönskan längs sluttningarna ner mot havet, på klippavsatser och helt nere i strandlinjen. Allt på batteridrift. Batterikapaciteten om drygt 8 timmar med full uteffekt visade sig vara mer än tillräcklig för radiopassen som varade mellan 4-6 timmar per dag.  Antennkitet fungerade bra att installera på samtliga stationsplatser – ett tiotal olika varierande terräng –  och jag ser i nuläget inget särskilt som behöver modifieras eller kompletteras med.

En överraskning var dock att det gick så bra med enbart sprötantennen ansluten till radion direkt och utan jordplan på 21, 24 och 28 MHz. Anledningen till försöket var att jag bara ville lyssna om det fanns några stationer men efter att ha stämt av autotunern visade sig att SVF blev lågt. Några CQ sändes ut på vinst och förlust och det blev pile up direkt. Just enkelheten att fälla ut Ra200-antennen och skruva på de tre förlängningsspröten är tilltalande och utan radialer så kan man lätt upprätta stationen precis var som helst. Längden 4,8 m gör att antennen fungerar som en ändmatad 1/2-vågsantenn på 28 MHz där apparatlådan och dess kapacitiva koppling till marken under var tillräcklig för att få stabil funktion. Även på 24 och 21 MHz är den längre än en kvarts våglängd och strömloben hamnar relativt högt. Det blir en antennlösning som får utvärderas i mer detalj senare. Klart bekväm att använda på de högre frekvensbanden i alla fall.

På radiosidan fungerade det elektriska helt utan problem. Dock noterades att en vattendroppe i manipulatorn gjorde att sändaren började sända prickar av sig själv. Renblåsning löste problemet. Anledningen till denna självsändning är att nycklingskretsen i KX3 är högohmig vilket måste vara ett typiskt tankefel som Elecraft gjort. Det finns även andra mindre väl genomtänkta saker när det gäller menyernas uppbyggnad i KX3 och det kan konstateras att 99% av alla finesser aldrig användes och än mindre behövs. En avskalad KX3 anpassad för telegrafi skulle kunna bli en bra station med litet mer rejäla rattar och knappar. Multifunktionerna är faktiskt helkass och det är otroligt lätt att ställa om saker och ting av misstag särskilt i dålig belysning.

För fältbruk är den direkt olämplig och mekaniken i KX3 är långt ifrån genomtänkt. Det som räddade mina portabeloperationer var sannolikt inbyggnaden av KX3 i batterilådan till Ra200 och det hela blev bra även om det finns en del detaljer i min konstruktion jag kommer att förbättra. Bl a skall jag flytta antennkontakten så att locket går att stängas under drift. På så sätt tål radion regn och ruggigt väder. Kontakter av bättre kvalitet för laddningen behövs och en mer rugged manipulator skall tillverkas.

Vidare visade det sig att samlokalisering av flera KX3-or (vi hade tre st i drift) med andra sändare inte alls fungerar. Förklaringen är att man fuskat med bandpassfiltren i mottagaren där varje band täcker två band. T o m när jag körde portabelt 1 km från villan med de andra 50-100 w stationerna så stördes min mottagare ut på 28 MHz när någon sände på 24 MHz. Helt oacceptabelt. Det gick att rädda situationen genom att slå ifrån pre-amp men på bekostnad av att mottagaren blev halvdöd.

Trots en del kritiska anmärkningar på KX3 så går det eventuellt ändå att påstå att transceivern fungerar tillräckligt bra för enmansexpeditioner långt bort från civilisationen och andra sändare. Rent funktionellt fungerar stationen bra men den elektriska prestandan tror jag tyvärr är ganska dålig och den har definitivt fått bättre kritik än den förtjänar. Senare skall jag mäta mer noga på allt det här och även jämföra med fler exemplar för att klargöra om det är äkta konstruktionsmissar eller bara ett måndagsexemplar jag fått.

/Bengt