Mer om portabelantennen

Det här med små portabelantenner verkar ligga i tiden och på begäran så lägger jag ut några fler bilder på hur jag löst saker och ting. Sedan den senaste utgåvan har konstruktionen modifierats för att reducera vikt och volym. När jag bygger så låter jag det ena ge det andra och ser inga problem i att förkasta tidigare lösningar och börja om på ny kula. Tid finns det gott om och råmaterialet för projekt som dessa representerar inga större summor. Att arbeta i verkstaden är dessutom rogivande.

Det stora kitet innehöll två kompletta antennsystem och i princip är det dessa två system som delats upp i två separata kit. Möjligtvis blir det lite mer bekvämt så. Baktanken med projektet är att finna en kombination av antennmateriel som kan passa till små backpacking DX-peditioner typ ta med radion på charterresan där det primära målet inte är att köra radio men där det ändå kan vara kul att ha möjligheten.

C18

Det lilla kitet blev 44 cm långt och väger 1,5 kg. En axelrem syddes på som gör det lätt att transportera. Om ryggsäck kommer på tal – man vet ju aldrig – så går det ju att spänna fast paketet på den också.

C19

Fyra fack rymmer mast, stagpinnar, antennen och div tillbehör.

C20

Från vänster masten som består av 5 stycken 43 cm långa sektioner som kan skarvas ihop. Därefter stagpinnar för stag och radialer. Antennen som tidigare av modell Ra200 8 sektioner med tre 43 cm långa skarvbara toppsektioner. Det grå PVC-röret är en strömdrossel eller 1:1 Balun som det egentligen är. Två radialer och två staglinor plus en bit koaxialkabel. Med dessa prylar går det att få till egenresonanta GP-antenner för 14, 18, 21, 24 och 28 MHz banden. Alla med låg SVF och klara att ansluta till radion.

C21

Masten består av 43 cm långa sektioner av 20 mm stålrör med godstjockleken 0,15 mm. Väger knappt något men är otroligt starka. Bilden ovan visar undre sektionen som försetts med en spets för att lätt kunna tryckas ner i marken eller sanden. Antennhuvudet används för vrida röret om det behöver borras i hård mark samt för att dra upp röret igen. Har provats i den skånska lerjorden och även på sandstranden och fungerar perfekt.

C22

Här är pinnen instoppad i hylsan och ger ett stadigt grepp i ”borren”.

C23

Den skarpsynte har kanske redan noterat att rören som används är vanliga kvastskaft som kapats ner. Som skydd för borrspetsen används plasthylsan som fanns på skaftet. Lagom friktion för att trycka på och skyddar ju så att spetsen inte tränger igenom tyget i antennfodralet.

C24

Mastsektionerna har försetts med korta rörstumpar av 20 mm al-rör. Måtten passade så fint att rören kunde knackas in med en hammare och hålls på plats med fyra körnslag. Enkelt och lika stabilt som vanliga tältstänger.

C25

Hela antennen ihopmonterad. Två radialer kan användas som stag om det inte går att få ner marksektionen (vid bergig terräng). De två vita linorna är också staglinor. De är försedda med nyckelringar i ändarna som passar att trä över maströret som bilden visar. De går också att koppla på öglan i stagpinnarna eller bara hängas över stagpinnen som bilden visar.

C26

Samma koncept men nu med Buddipole antennhuvud VersaTee monterat. Alla antenndetaljer har 3/8-24″ UNF gänga så allt passar i alla kombinationer.

C27

För att ansluta radialerna och avlasta dessa mekaniskt tillverkades dessa två skruvar av 10 mm mässingstång som gängades 3/8-24″ och borrades för att acceptera banankontakter.

C28

Radialerna är 6,4 m långa och försedda med flatstiftkontakter i mitten. För 10 och 14 MHz används full längd 6.4 m och för 18, 21, 24 och 28 MHz halva längden 3,2 m.

C29

Vill man packa kitet mer kompakt så ryms strömdrosseln inuti maströret liksom antennfäste och alla stagpinnarna. Även Ra200-antennen kan fördelas på två maströr och omkretsen på antennkitet reduceras ganska mycket.

Nu är frågan om denna delen av projektet är färdigt eller om det finns mer att riva i innan det blir dags att åka iväg.

/Bengt