Kategoriarkiv: Mottagare

”This is a test transmission from Stockholm” 1967

Jag har grävt fram de gamla rullbanden från DX-perioden 1966-69 och håller nu på att digitalisera en del av innehållet. Det är en stor bandsamling med många intressanta inspelningar som väcker många minnen till liv. Mottagarna jag använde på den tiden var vanliga träradios, dvs rundradiomottagare med LV, MV och ett antal kortvågsband. De större modellerna, radiogrammofonerna, hade fem kortvågsband och god bandspridning. För att lyssna på SSB-sändningar i en sådan AM-radio använde jag lokaloscillatorn i en andra träradio som inteferensoscillator, BFO. Det var en del trixande för att få lagom styrka och för att hålla frekvensen konstant. Båda apparaterna drev ganska friskt och man fick följa efter med stationsinställningsrattarna hela tiden. Apparaterna fick inte stå för nära varandra för då blev BFO-signalen för stark.

I slutet av 1966 upptäckte jag de s k Point to Point stationerna som körde sina inställningsslingor timma efter timma. Det skulle ta ganska lång tid innan jag förstod vad det var för konstiga sändningar och i vilket syfte. En station som jag hörde ofta och sen kväll på de högre frekvenserna kring 20 MHz var ”Televerket i Stockholm”. Stationen var vrålstark här i Lund och ofta helt ensam sent på kvällen då de högre frekvensbanden var döda. Det skulle visa sig att sändaren stod i Hörby bara 37 km härifrån men det visste jag inte då 1967.

Inspelning gjord våren 1967 på en Grundig TK-12 rullbandspelare.

Sändaren i Hörby som modulerades via telefonlinje från Stockholm var avsedd för den fasta trafiken mellan Sverige och många andra länder. Ibland hörde man Stockholm ropa på New York eller Rio de Janeiro för att koppla upp ett telefonsamtal eller bara överföra ett meddelande. Men största delen av tiden var det testslingan som kördes. Mycket låg trafik.

Under något års lyssnande hann jag fånga in knappt 100 sådana Point to Point stationer från hela världen. Alla de franska kolonierna var mycket aktiva på flera frekvenser. Reersö Radio i Danmark och Godthåb Radio körde sina slingor liksom Britterna med sina Cable and Wireless stationer i Aden och på Barbados m fl. Det finns många inspelningar på de gamla rullbanden och kanske jag lägger upp några till sedan.

 

 

KX3 mottagare – några mätningar

De tidigare redovisade problemen med utstörd mottagare i samband med närbelägna SSB-sändare ser ut att ha fått en acceptabel lösning. Enligt Wayne N6KR på Elecraft beror problemen på direktdetektering av AM-signaler i den direktblandade mottagaren. Problemet har varit känt länge och enligt Elecraft har många också klagat. Oftast visar sig problemen som att de vanliga AM-rundradiostationerna läcker igenom och orsakar kraftiga störningar.

Som jag tidigare skrivit så räcker det med att signalstyrkan från rundradiostationer på angränsande rundradioband överstiger c:a S9 +20…25 dB för att störningarna skall ge sig till känna. Många rundradiostationer är väsentligt mycket starkare än så och jag förstår att Elecraft fått ta emot många klagomål från besvikna kunder.

Det är i sak samma sorts problem som uppstår med samlokaliserade SSB-sändare på angränsande amatörband där det visade sig krävas ett ”säkerhetsavstånd” av nästan 1 km mellan en annan sändare och min mottagare. Men om Elecraft hade designat sin mottagare med smalare bandpassfilter, ett filter för varje amatörband så hade detta sistnämnda problem kunnat undvikas eller i alla fall reduceras kraftigt. Så det finns flera svagheter som samverkar negativt här.

Lösningen enligt Wayne ligger i att aktivera funktionen ”RX shift = 8 kHz” som finns i menyn. Då hamnar de direktdetekterade och oönskade AM-signalerna utanför LF-passbandet och kommer inte att höras. Bra så långt. Dock säger Wayne att när man aktiverar RX shift = 8 kHz så kopplas tyvärr roofing filtren ur. Detta skall bero på att roofingfiltren egentligen bara är två lågpassfilter som släpper igenom 0-500 Hz resp 0-1500 Hz. Så i analogi med vad Wayne säger så skulle det alltså behövas utvecklas ett nytt roofing filter i form av bandpassfilter för 8 kHz i stället. Återstår att se om Elecraft tar fram ett sådant eller om man finner någon annan work around lösning som medger att roofing filtren kan användas.

Med RX shift = 8 kHz aktiverad så ser problemet alltså ut att vara ur världen. Jag har ägnat en stund av förmiddagen åt att laborerat med olika typiska scenarion med svaga nyttosignaler i kombination med starka störsignaler i avsikt att utvärdera roofing filtrets funktion. Än så länge kan jag dock inte finna att det gör någon som helst nytta för mig som bara kör telegrafi.  Kanske har jag köpt en dyr option som jag inte behövde eller så har det ingen märkbar funktion i verkliga livet. Någon som vet eller märkt någon skillnad före och efter?

Vidare har jag kikat närmare på AGC-funktionen i mottagaren vid olika inställningar av pre-amp och AGC threshold (THD).

Först pre-ampen. Mottagaren i sig är mycket känslig och har den känslighet som behövs för allt praktiskt portabelbruk med små avstämda antenner för de högre frekvensbanden i en extremt tyst radiomiljö. Detta gäller för pre-amp lägena +20 dB och +30 dB. Om man ställer pre-amp i läge +10 dB minskar känsligheten c:a 5 dB. Det man vinner är en lugnare mottagare med mindre bakgrundsbrus. +10 dB läget kan passa när banden är röriga och särskilt då på de lägre amatörbanden 3,5-7 MHz.

När det gäller AGC så finns det möjlighet att ställa in THD (threshold) dvs punkten där AGC börjar att reglera. THD kan ställas mellan värdena 004 och 008 i menyn. Default var 005 i min mottagare. Bästa inställning för mig ser ut att vara 004 som innebär att AGC börjar att reglera på relativt svaga signaler. Inställning 008 kan jag inte se någon som helst nytta med då den gör radion döv för svaga signaler samtidigt som LF-nivån ökar alldeles för mycket för starka signaler. Jag tror att om lägena 001 eller 002 funnits så skulle jag troligen ställt in något av de lägena. Dock verkar 004 vara en god kompromiss som jag kan leva med.

Med + 30 dB pre-amp och inställning 004 börjar AGC att reglera vid -115 dBm insignal motsvarande en S2-signal på en kalibrerad S-meter. Det innebär också att det finns ett linjärt utrymme om c:a 10-12 dB ner till mottagarens brusgolv (med antenn ansluten i tyst radiomiljö) där svagare signaler ger lika många dB svagare LF-utnivå. Men så är i stort sett alla mottagare konstruerade så det kan nog vara helt OK och små variationer från dessa värden är väl att hänföra till den personliga smaken vad man tycker och vad man vant sig med.

Med +20 dB pre-amp och inställning 004 börjar AGC att reglera 10 dB senare, dvs vid -105 dBm motsvarande en S4-signal på en kalibrerad S-meter. Mottagaren upplevs lite trött i det läget även om den absoluta känsligheten inte påverkas alls. Svaga signaler som ligger i bruset hörs svagt i högtalaren medan de mycket starka signalerna blir alldeles för kraftiga för att det skall bli bekvämt med en fast inställning på volymkontrollen.  +20 dB läget  rekommenderas som normalläge av Elecraft och där stämmer också S-metern överens med insignalen. I de andra pre-amp lägena visar S-metern fel. Märkligt att man inte lyckats fixa till en så enkel sak i mjukvaran! Kommer kanske en ny firmware vad det lider.

Med +10 dB pre-amp och inställning 004 börjar AGC att reglera först vid -95 dBm motsvarande en insignal av S5. På de högre banden upplevs mottagaren halvdöd och känsligheten har också minskat c:a 5 dB. Starka signaler låter dock utmärkt rena och avsaknaden av förstärkning innan AGC börjar reglera gör att lyssningskomforten för starka signaler blir ganska hög med stor dynamik. På de lägre banden 3,5-7 MHz torde mer pre-amp än +10 dB aldrig behövas. Möjligtvis om en ineffektiv kort mobilantenn används som ju i sig brukar ha en verkningsgrad på bara några få procent. Då behöver man öka upp förstärkningen i mottagaren för att hämta hem det som går att hämta.

Med pre-amp bortkopplad (0 dB) och inställning 004 börjar AGC att reglera vid -87 dBm motsvarande en S7-signal. Detta läget kan vara befogat på 3,5 och 7 MHz i de fall man har en fullstor dipolantenn högt över marken. Den allmänna brusnivån på låga frekvenser är relativt hög och man har sällan nytta av allt för känsliga mottagare.

Slutligen med attenuatorn (ATT) inkopplad och inställning 004. AGC börjar nu reglera vid -75 dBm motsvarande en insignal av nästan S9. Det läget kanske kan vara bra i extremfall då man vill lugna ner mottagaren och motstationerna ligger i häradet S7-S9+. Det ger hög lyssningskomfort men samtidigt hörs ju inte de svagare stationerna alls.

Efter dessa mätningar står det även helt klart att mottagarens LF-steg är alldeles för svag. Här fattas minst 10 dB förstärkning – förmodligen 20 dB – samt någon enkel form av peak limiter eller möjligen en trögverkande audioderiverad AGC för att ta topparna. En sådan kan enkelt byggas och det kan bli ett litet projekt framöver.

/Bengt

 

 

 

 

 

Svagheter i KX3 mottagare

En första kontrollmätning av KX3-mottagarens storsignalegenskaper förklarar de problem som noterades på vår DX-pedition i samband med samlokaliserade sändare.  Alltså flera stationer inom ett begränsat geografiskt område.

För att erhålla lägsta brusfaktor på de högre kortvågsbanden krävs att PRE-ampen ställs i läge 30 dB.  Detta är nödvändigt i de fall radiomiljön är extremt tyst och fri från störningar vilket den var på St Lucia. Vid 20 dB pre-amp ökar brusfaktorn några dB. Tveksamt om det betyder något i praktiken dock. Däremot minskar grundbruset i mottagaren så pass mycket att LF-volymen inte riktigt räcker till för att få tillräcklig ljudstyrka på signaler som ligger helt nere i bruset. Konklusionen blir att 30 dB pre-amp är nödvändig som bästa kompromiss.

Men….

Vid så hög förförstärkning så blir mottagarens storsignaler hopplöst dåliga. En enkel mätning gjordes med två signalgeneratorer. Generator 1 inställd på 28,1 MHz och en svag tydligt läsbar CW-signal en bit över bruset. Signalgenerator 2 modulerades med 1 kHz 80% AM och ställdes in på 24,9 MHz. Nivån justerades tills nyttosignalen på 28,1 MHz stördes ut.Oberoende av frekvens på signalgenerator 2 så störs mottagaren ut över hela området ca 17-31 MHz.

Max störnivå som mottagaren tål utan att nyttosignalen störs är -50 dBm.  Det motsvarar en insignal till antennen på S9+23 dB och förklarar varför mottagaren löpte amok när det fanns andra sändare i närheten och på ett näraliggande band. På de lägre banden tål mottagaren mellan -45…-30 dBm. Bättre men fortfarande jättedåligt.

1

Kikar vi i schemat för KX3 mottagare så ser vi att bandpassfiltren täcker två band i taget vilket naturligtvis är helt förkastligt. Bandpassfiltren blir således otroligt oselektiva vilket också blir följden om man som Elecraft försöker täcka in två band med allt för få filterpoler. Cheap design och en stor besvikelse faktiskt.

Jag gjorde samma mätning på min gamla IC706MKIIG och kunde inte notera några ”band – band störningar” alls upp till +20 dBm (100 mW) in på antenningången. Så det betyder att KX3 är minst 70 dB sämre än IC706-an på den här punkten.

Så nu är frågan varför denna svaghet inte återspeglar sig i Sherwoods mätningar eller om kanske just detta exemplaret av mottagare är defekt på något sätt. Det skall noteras att störningarna inte uppträder lika tydligt om störsignalen är omodulerad vilket betyder att problemen troligen inte uppmärksammats om de andra sändarna varit nycklade med telegrafi. Det krävs ungefär -5…10 dBm omodulerad bärvåg på näraliggande band för att mottagaren skall tappa i känslighet. Men nu var det ju SSB-sändningar som ställde till det.

Någon här som kan göra samma typ av mätningar på sin KX3?

/Bengt