Kategoriarkiv: Nostalgi och tillbakablickar

Om Hörby mellanvåg på 1179 kHz

Provsändningarna från Karlsfält på 1179 kHz är nu inne på slutspurten och upphör när tillståndet från PTS löper ut den 31 januari 2016. Än finns det alltså möjlighet att lyssna och även få ett QSL-kort om turen är framme.

Under provsändningarna i samband med VeteranLjuddagen i september 2015 var sändaren placerad i direkt anslutning till Hörby Radioförenings utställning i Östra Sallerup. Därefter flyttades anläggningen till Karlsfält som är just den plats där Hörbys första mellanvågssändare var belägen mellan 1928 och 1937. Karlsfält ligger ca 5 km söder om Hörby.

Inspelningen ovan är ett smakprov på hur sändaren hörs idag här i Lund på 36 km avstånd på en aktiv s k magnetisk loop-antenn med 60 cm diameter placerad 1 m över marken i trädgården.  Ungefär lika bra hörs det i en bättre bilradio. Samma loop-antenn som använts för fältstyrkemätningarna som genomförts.

Sändaren täcker i princip hela Skåne även om signalerna i periferin på 60-70 km avstånd är mycket svaga. Tal är läsbart på de platser där det inte finns några lokala elektriska störningar men lyssning på musik skulle naturligtvis inte varit njutbar, inte ens för oss som är vana att lyssna på svaga kraftigt störda signaler.

Som stationsidentifikation körs en ändlös c:a 20 minuter lång talad slinga med historiska fakta om den första Karlsfältsändaren som byggdes 1928 fram till drifttagningen av ”nya radiostationen” 1938 med sin 127 m höga halvvågsantenn för mellanvåg. Sändningarna pågår kontinuerligt dygnet runt alla dagar i veckan utan avbrott. Sändningarna är för mättekniskt ändamål och PTS har beviljat tillstånd för sändningarna.

Sändaren är på 20 W och den effektivt utstrålade effekten (ERP) från antennen är genom noggranna fältstyrkemätningar på 1 km avstånd och med kalibrerad mätutrustning beräknad till 2,57 W. ( I infoslingan anges 5 W som vi först hoppades på att få ut).

Antennen består av en 15 m hög vertikalantenn som försetts med toppkapacitans i form av fyra 30 m långa topplinor samt fyra 56 m långa radialer upphöjda 1 m över marken fungerar som jordplan.

Under vintern 2015 har ett stort antal fältstyrkemätningar genomförts längs stråk i flera riktningar för att dels undersöka huruvida mätresultaten korrelerar med 1928-års mätningar som då utfördes av Radiobyrån vid Kungliga Telegrafverket och dels för att jämföra med moderna beräkningsprogram som numera finns tillgängliga.

Mätresultaten visar förvånansvärt god överensstämmelse med de gamla mätningarna och stämmer också fint med de beräknade värdena.

Under hösten och vintern har ett hundratal lyssnarrapporter kommit in från inte bara Skåne och angränsande landskap utan också så långt bort som Parkalompolo i Pajala socken, ett avstånd om 140 mil.

DX-aren Jan Oscarsson skickade nedanstående ljudfil på hur det lät på eftermiddagen den 24 oktober 2015 i Parkalompolo där han och ett gäng andra mellanvågslyssnare åkt på en expedition för att i en stuga i skogen jaga svaga signaler i en totalt störningsfri radiomiljö.

Några dagar senare fångade Alf Persson sändningarna från samma plats i Parkalompolo. Då lät det så här:

Imponerande hörbarhet tycker jag. Tänk att bara några ynka watt kan nå så långt.

Första rapporten från Finland. Det är Patrik Willför 4 mil söder om staden Vasa som snappat upp signalerna med sin Perseus SDR och 450 m långa Beverage-antenn i riktning mot Spanien.

Mer information om några av de inledande mätningarna finns i ESR:s tidning Resonans http://resonans.esr.se/

Lyssnarrapport kan skickas till; 1179@veteranljuddagen.se

Projektet är ett samarbete mellan Hörby Radioförening, som i sitt museum förvaltar arvet efter Hörby Rundradio, och Föreningen Experimenterande Svenska Radioamatörer (ESR). Totalt har ett 30-tal personer i de båda föreningarna varit direkt inblandade på ett eller annat sätt med förberedelser, upprättande av stationerna, mätningar och utvärderingar. Ett kul och givande projekt på alla sätt och vis då några av oss historieintresserade fått tillfälle att gräva djupt i de gamla arkiven i museet och som bevarats åt eftervärlden.

Skördefest Österlen 2015

Här kommer några spridda bilder från dagens besök på Skördefesten Österlen som avhölls på Kaj Olssons gård utanför Svenstorp. Mängder med besökare hade hittat dit liksom förra året.

0

Det var en lagom lång promenad från parkeringen mitt ute på ett stort fält. För den trötte fanns gratis hästskjuts som jag inte behövde anlita.

1

På gården finns ett stort kuriosamuseum med en väldans massa kul grejor som samlats in och skänks från byarna på Österlen. Flera miljöer har byggts upp som denna något belamrade bensinmack. Många fina pumpar finns i samlingen.

2

Lådor och backar med verktyg i en salig blandning. Men det finns mycket att upptäcka.

3

Ett hundratal veteranbilar fanns uppställda på två stora gräsytor. Här ser vi Bror Magnussons helrenoverade PV 444 årsmodell 1951 med tillhörande husvagn. Bilen hade tagit 13 år att göra i ordning och har varit nedplockad i minsta detalj.

4

Interiör från husvagnen som var i gott skick och mysigt inredd. Ja så såg det ut förr i tiden.

6

Bland de tyngre maskinerna hördes denna gamla stenkross som med lätthet krossade ganska stora stenbumlingar och sorterade krossmaterialet till dels makadam och dels singel. De två fickorna till vänster i bild. Maskinen drev av en liten bandtraktor minst lika gammal och minst lika bullrande.

7

Drygt hundra traktorer möjligen fler plus många olika maskiner som tröskverk och självbindare prydligt uppställda på långa rader. Här fanns nog allt man kunde tänka sig. Ett eldorado för traktorernas vänner som fanns på plats. Även ungarna gillade att klättra upp och ratta maskinerna.

8

Här ett litet gäng som klättrat upp på ett större tröskverk med tillhörande balningsutrustning. Drivet av tändkulemotor och remdrift.

9

När det inte arbetades så lögade man sig i solen. Här en pensionerad lantbrukare från en granngård som började sin bana på Alnarp 1962 och sedan dess jobbat med jorden.

10

Brunnsborrningsaggregat med 35 m slagdjup då det var så den fungerade. I stället för borrkrona användes en krona med vassa eggar som tryckte undan jordmassorna in i centrum där de på något finurligt sätt kunde sugas upp tillsammans med vatten.  En kul maskin med sinnrik mekanik, armar och hävstänger m m.

11

För de små fanns en hel del djur att se på, klappa och rida.

12

Smeden var inte hemma just när jag tog bilden men precis så pratar vi här nere i Skåne – i alla fall när vi pratar riktig skånska.

13

Av köernas längd till matställena att döma så var skånsk äggakaga mest populär tätt fäljd av helstekt gris. Sillamadar fanns liksom spiddekaga och annat som hör Skåne till.

15

Till vänster en häst som såg ut att ta det hela med ro.

16

SSA var representerat med denna fina sinkade trälåda.

17

En del maskiner visades upp på fälten. Trots hög ålder så verkade de fungera bra och gjorde sitt jobb.

18

För barnen räckte det med höbalar för att hoppa ifrån och ha kul. Vi får hoppas att stadsboarnas ungar inte får hösnuva på kuppen.

19

Här ser vi tändkulemotorn som drev det stora tröskverket. Till höger kylaren med kedjor som vattnet fick rinna utefter ner i en stor balja. Enkelt och praktiskt.

20

Detta muskedunder är en maskin för balning av halm med järntråd.  Fungerade utomförträffligt bra och balarna blev ordentligt pressade.

21

Så värst mycket radio och elektronik fanns inte på den här tillställningen. Jag noterade dock att det på museets ovanvåning fanns en intressant samling elmateriel från tidigt 1900-tal och framåt. Bland alla prylarna på väggen tittade fyra stycken fina äggisolatorer för radioantenn fram. En Willis jeep var bestyckad med en sprötantenn men radion saknades, koaxialkabeln också så den var nog bara till prynad. Trots det lilla inslaget av radio så var det en trevlig dag i nostalgins tecken. Mycket att se på och god mat.

Vintern har anlänt till Gamlemark

Redan i morse snöade det och snödjupet mätt på eftermiddagen uppgick till 0,5-1 millimeter. Lagom täcke för att ge mer julstämning än det ihållande regnet som plågat oss i en hel vecka.

e1

Termometern visade -5 grader och när detta skrivs mäter vi -8 grader med utsikt till under minus 10 i natt. Med skånska mått mätt väldigt kallt.

Vad kan då passa bättre än att sitta inne i värmen och experimentera med radiobygglådan. Ytterligare några projekt har provats med gott resultat.

e2

A2-sändaren som fängslade mig som nyfiken 12-åring på julaftonen 1965 har naturligtvis undersökts litet närmare.  Här ovan ses en förbättrad version där modulationsgraden kan ställas in med en potentiometer. Några andra modifieringar har också gjorts som gav en snyggare nyckling. Telegrafnyckeln är den gråa ledningen längst ner till höger i bild.

I originalutförandet lämnade sändaren -3 dBm omodulerad bärvåg på cirka 1 MHz mitt i mellanvågsbandet. Med nedtryckt nyckel hördes sändarens modulering över mer än 500 kHz bandbredd med en raspig 500 Hz ton. Några problem att ställa in mellanvågsmottagaren var det inte. Signalen var dessutom stark på en vanlig (?) transistorradio och räckvidden uppmättes till cirka 10-15 m med den medföljande sändarantennen på 5 m längd. Samt en lika lång jordledare.

e3

Med potentiometern inkopplad gick det att ställa ner modulationsgraden så att tonen lät riktigt behaglig i mottagaren. Ungefär den tonkvalitet vi hörde från fartygssändarna på långvåg 500 kHz på den tiden det begav sig. Plotten ovan visar 0 dBm i toppen och analysatorn är inställd för 100 kHz svepbredd samt 10 dB/ruta. Modulationstopparna ligger alltså ungefär på nivån -10 dBm motsvarande 0,1 milliwatt.

Bästa antennanpassning och därmed max uteffekt erhölls genom att koppla in spektrumanalysatorns 50 ohm ingång via en extern vridkondensator till sändarspolens högimpediva ände.  Cirka 200 pF seriekapacitans gav högsta uteffekt.

Den skarpögde har noterat att motstånd och kondensatorer på plastbärarna är av modernare sort. Några av originalen hade nämligen ändrat värde nästan 100% medan kondensatorerna var i det närmaste helt kass. Jag skall leta fram rätt sorts komponenter och snygga till bygglådan vad det lider. Alltid kul att ha den i ”originalskick” när projekten är avprovade och den åker upp på nostalgihyllan efter helgen.

Lådan är tillverkad av Kowa Company Ltd Tokyo Japan 1965. Företaget finns kvar än idag och på en sida om deras historia nämns de här bygglådorna i samband med produkter för utbildningsändamål. Numera sysslar man med helt andra saker inom andra brancher.

Finns det någon bland läsarna som sett eller haft denna låda eller snarlika bygglådor så vore det kul med feed back. Min bedömning efter att ha lusläst manualen och byggt några projekt är att den täcker radioområdets absoluta grunder och den ungdom som mixtrat med det här på 60-talet har säkert fått många aha-upplevelser som sedan gett upphov till mer sökande efter svaren på följdfrågorna som måste ha uppstått. Så var det bevisligen för mig i alla fall.

En sak jag minns från tiden 1965-66 är att engelskan ställde till problem och att vår engelsklärare i skolan inte kunde förklara de tekniska begreppen som var okända för henne. Kanske inte så konstigt då motsvarande text på svenska skulle vara väldigt svår för alla som inte visste något om radioteknik alls. Inte mer än att rören i träradioapparaterna brändes och att man kunde få hemska stötar trots att stickkontakten var uttagen ur väggen. Konstigt tyckte man då.

/Bengt

En tidig julklapp…

För några månader sedan fann jag av en slump ”min” allra första radiobygglåda på en begagnatsajt i Schweiz. Annonsen var då redan flera månader gammal men jag tog chansen och tillskrev säljaren. Jodå, bygglådan fanns kvar men att skicka den utomlands gick inte för sig. Priset var symboliskt och frakten skulle bli dyr och det var allmänt krångligt. Ganska irriterande då jag periodvis letat efter denna ”min” bygglåda sedan början av 80-talet då jag insåg att jag saknade den, enbart av nostalgiska skäl naturligtvis.

0

En kompis, HB9ATU kontaktades och efter div osannolika sammanträffanden så kunde han avhämta lådan i Bern  i samband med ett jobb där och sedan ta den med sig hit till Sverige som han skulle besöka i julhelgen. Kan det bli bättre? Så idag nästan på dagen 49 år senare så fick jag återse min fina bygglåda.

Den ursprungliga bygglådan var en julklapp 1965 då jag var 12 år gammal. Den blev inkörsporten till radiohobbyn via rundradiolyssning och pillande i radioapparater som sedan ledde till morse och amatörradiocertifikat.

Bland de 20 projekten som kunde byggas så var telegrafisändaren nog den mest spännande för en 12-åring. Någon telegrafi kunde jag dock inte på den tiden men på sista sidan i instruktionsboken fanns morsealfabetet i form av prickar och streck så nog gjordes det tappra försök alltid.

1

Lådan jag fick som tidig julklapp idag var helt komplett så när som att telegrafinyckeln saknades. Att få tag på en sådan i original lär bli svårt om inte omöjligt men det går kanske att improvisera och skriva ut en ny i en 3D-skrivare. I all sin enkelhet är det ju bara en bärare av plast med samma storlek som batterihållaren men med ett fjädrande metallbleck och plastknopp. En enkel sak.

2

Ett av de större projekten som beskrivs är en mellanvågs- alt kortvågsmottagare med en germaniumdiod i detektorn och två germaniumtransistorer i LF-steget. Bygget visade sig fungera utmärkt och Radio Luxemburg på 1440 kHz dånade in med hög ljudstyrka i kristallörontelefonen nu i kväll. Så man kan då förmoda att samtliga komponenter är i gott skick. Dock fick volympotentiometern en dos kontaktspray och vridkondensatorn motionerades några minuter för att tränga igenom oxidskikten.

3

Instruktionsboken är på 49 sidor och omfattar 20 byggprojekt med tonvikt på radiomottagare och sändare. Även en morseträningsoscillator, tongenerator, intercomanläggning, LF-förstärkare samt signalföljare kan byggas.

4

När jag studerar hur projekten beskrivs slår det mig att detta är en fullständig radiokurs på en nivå långt över de certifikatsprov som använts i Sverige de senare 20 åren. På en sida med rubriken ”Advanced study on proporties on transistor – on Alpha and Beta” får man en inblick i transistorernas egenskaper och på andra sidor avhandlas principerna för A2-modulering samt hur transistorer biaseras. Faktiskt väldigt avancerat med tanke på att dessa 60-tals radiobygglådor primärt vände sig till unga teknikintresserade tonåringar.

5

Utöver en komplett uppsättning prylar enligt innehållsförteckningen i lådan fanns div reservdelar och även helt obestyckade komponentbärare.

Det var ett kärt återseende efter snart 50 år och jag skall bygga mig igenom de 20 projekten under julhelgen och passa på att mäta upp sändarna på spektrumanalysatorn för att fastställa ungefär hur mycket uteffekt de ger. Då 1965 lyckades jag medelst långa antenntrådar längs häcken i tomtgränsen överbrygga avståndet 50 m med tonmodulerad telegrafi. Jag minns att signalerna var pyttesvaga på den långa distansen. Men spännande var det!

/Bengt